Minskning av miljörisker orsakade av sura sulfatjordar Handbok för reglering av grundvattennivån

Abstract

I västra och södra Finlands kustområden finns sura sulfatjordar (alunjordar) som tidigare utgjort havsbotten. I havsbottnens syrefria miljöer omvandlades svavelföreningar i växtrester och havsvattnets sulfat till sulfider på grund av bakteriell verksamhet. Torrläggning och ibruktagande av mark för odling kommer jordlagren som tidigare varit havsbotten i kontakt med luftens syre och oxideras, vilket leder till att de småningom blir sura sulfatjordar. Svavelsyran som bildas då sulfidlagren oxideras, försurar både jord och avrinningsvatten. På grund av surheten urlakas ur marken aluminium och tungmetaller, som är skadliga för organismer. Detta kan leda till fiskdöd och att djur med kalkskal i vattendragen försvinner. Förutom belastningen på vattendragen, så kan också växthusgasutsläppen från dessa marker vara ansenliga. Genom att hålla sulfidlerorna under grundvattennivån strävar man till att förhindra att försurningsproblemen uppstår. Denna handbok beskriver hur grundvattennivån kan regleras för att minska den skadliga oxideringen. Handboken baserar sig på resultat från Söderfjärdens demonstrationsfält som finns i närheten av Vasa. På demonstrationsfältet utreddes tre olika täckdikningsmetoders effekter på grundvattennivån, belastningen på vattnet och luften samt på skörden. Dikningsmetoderna var följande: 1)underbevattning dvs. reglerad dränering där man pumpar in tilläggsvatten, 2) reglerad dränering där man inte pumpar in tilläggsvatten och 3) traditionell täckdikning. På fältet med reglerad täckdikning där man pumpade in tilläggsvatten några gånger under växtperioden, lyckades man hålla grundvattennivån ovanför sulfidlagren. Vattnet hindrades från att strömma från åkern tillbaks ut i diket genom att längs åkerns kanter installera en plastfilm som nådde ner till sulfidlagret. I handboken behandlas också kortfattat förekomst och identifiering av sura sulfatjordar samt miljöskador orsakade av sura sulfatjordar. I sista delen presenteras resultat från demonstrationsåkrarna åren 2010–2012. Man kan bekanta sig med resultaten också på webbplatsen (ww.catermass.fi).