Den nordiska syraarbetsgruppen samlades i Danmark

Abstract

I början av mars samlades en arbetsgrupp bestående av de nordiska experterna på syrabehandlat pälsdjursfoder samt av sådant foder intresserade fodertillverkare till ett seminarium i Århus, Danmark. Avsikten med arbetsgruppen, som initierades av MTT i samarbete med den danska rådgivningscentralen för jordbruk, var att samla all nordisk kunskap om och erfarenhet av användningen av olika syror i pälsdjursfodret och foderråvarorna. I arbetsgruppen behandlades också begränsningarna i användningen av syrabehandlade råvaror samt möjligheterna att förbättra de animala biprodukternas hållbarhet på ett tryggt sätt. Man diskuterade dessutom vilken inverkan syrabehandlat foder har på djurens hälsa. Antalet deltagare var glädjande stort om än begränsat. På plats var experter på syrabehandling från Norge, Sverige, Finland, Danmark och Holland. Syra-basbalansen viktig Vet.med.dr. och fil.dr. Søren Wamberg från universitetet i Odense inledde med att lägga fram grundläggande fakta om organismens balans och hur olika syror påverkar djurets syra-basbalans. Han redogjorde på ett inspirerande sätt för hur alkalier och syror fungerar i organismen, vad som avses med alkalier och syror och hur starka respektive svaga syror verkar/reagerar i organismen. Med organismens buffertkapacitet avses cellvätskornas förmåga att klara av förändringar i pH då de utsätts för antingen syror eller alkalier. Syror och alkalier finns i fodret eller vattnet och tas om hand av levern och njurarna, varefter de avgår ur organismen via urinen, avföringen eller utandningen. Om organismens balans rubbas, kan det ge störningar i djurets syra-basbalans. Man talar då om ämnesomsättningsmässiga och respiratoriska problem. Med ämnesomsättningsmässig acidosis avses att det finns för mycket vätejoner (H+) i organismen. Vid ämnesomsättningsmässig alcalosis är mängden hydroxidjoner (OH-) för stor. Djuret kan också drabbas av respiratorisk acidosis, varvid det binds för mycket koldioxid i organismen, medan organismen lider brist på koldioxid vid respiratorisk alcalosis. Störningar i syra- och basbalansen kan leda till många olika problem i hälsan och förökningskapaciteten. Myrsyra i fodret Överlärare AFD Ilpo Pölönen från yrkeshögskolan Laurea redogjorde för myrsyrans och benzoesyrans egenskaper och effekter på djurens hälsa. Myrsyran i fodret omvandlas av levern till koldioxid och avgår ur organismen. Oxideringen av myrsyra är en starkt artspecifik förmåga. Den överlopps myrsyra som organismen inte förmår oxidera leder till förhöjda halter av formiat i blodet och har troligen också negativa effekter på organismen. Pölönen beskrev vilka myrsyramängder som används i pälsdjursfodret i Finland samt de resultat av försök med myrsyra på vilka dagens rekommendationer baserar sig. Vårt land är föregångare vad gäller användningen av myrsyra och forskningen kring den. Finland är det enda nordiska land där man systematiskt bestämmer myrsyrahalten i fodret och apparaturen för dessa bestämningar är i aktiv användning. Flera olika konserveringsmetoder Foderrådgivare FD Mikael Lassén beskrev i korthet olika metoder för konservering av färska animaliska biprodukter. Nedkylning och omedelbar infrysning av råvarorna är en enkel och bra metod. Syrakonservering har dock länge varit ett beaktansvärt alternativ p.g.a. infrysningens höga kostnader. Då det gäller syrakonservering skiljer man mellan kortidskonservering (högst tio dygn) och långtidskonservering (råvaran kan vara användbar t.o.m. i mer än ett år). Endast de organiska syrorna kan förstöra bakterier. Denna förmåga vid vissa pH är beroende av syrans lösbarhetskonstant, det s.k. pKa-värdet. Starka oorganiska syror kan dock användas för sänkning av pH i råvaran som skall konserveras. Olika organiska syror har olika effekter på mikroorganismerna eller bakterierna, svamparna och möglet. Myrsyran har den klart bästa konserverande effekten då det gäller bekämpning av bakterier men är inte effektiv ifråga om att förhindra tillväxt av jästsvampar och mögel. Myrsyra används därför i kombination med natriumbenzoat eller kaliumsorbat. Mängden myrsyra än beroende av för hur lång tid råvaran skall konserveras. För konservering av animaliska biprodukter kan man också använda 3 % svavelsyra kombinerat med 1 % ättiksyra/mjölksyra och 0,1 % kaliumsorbat eller natrium metabisulfit. För kortvarig konservering används mindre svavelsyramängder eller enbart organiska syror och natriumbenzoat/kaliumsorbat. Problem med infektioner i urinvägarna Veterinär Tove N. Clausens anförande handlade om urinvägsinfektioner hos pälsdjur, hur stenar i urinvägarna uppstår samt hur detta kan motarbetas bl.a. genom syrabehandling av fodret och reglering av urinens pH. Clausen beskrev olika slag av urinstenar. Vanligast hos minken är s.k. struvitstenar (magnesiumammoniumfosfatstenar), som bildas då urinens pH stiger över 7,0. Man har konstaterat att dessa urinstenar löses upp om pH i urinen är under 6,6. För låg pH i urinen (< 6,0) kan öka risken för andra urinstenar. Rekommendationen är därför att pH i urinen hos mink skall vara 6,0-6,6. Surhetsgraden kan påverkas via utfodringen. Forskningsresultat visar att adipin- och benzoesyra i fodret minskar urinstensproblemet. Urinstenar kan ge djuret urineringsbesvär, urininfektioner, bristande matlust och t.o.m. leda till döden. Erfarenheter i Norden Mikael Lassèn (Danmark), FD Øystein Ahlstrøm (Norge), AFM Eva Aldén (Sverige) och FM Nita Koskinen (Finland) redogjorde för de praktiska erfarenheterna av syrakonservering vi har i Norden samt vilka forskningsrön som finns. Koskinen berättade vilka lagstadgade krav som gäller i Finland för användning av slaktbiprodukter, vilka mängder syror som användes i vårt land år 2006 (figur 1) samt vilka forskningsresultat det finns om de långtidsverkningar tillsats av myrsyra i fodret har för blåräven. I Finland kräver lagen att partikelstorleken hos den råvara som skall syrabehandlas (slaktbiprodukter) inte överstiger 50 mm och att mögeltillväxt hindras (sorbin- eller benzoesyra). Slaktbiprodukternas pH skall vara 4,0 eller lägre innan produkten kan användas som foderråvara. I Finland är den vanligaste konserveringsmetoden en kombination av myrsyra och natriumbenzoat. Också svavelsyra, kombinationen myrsyra-mjölksyra och natriummetabisulfitlösning har använts. År 2006 varierade myrsyrahalten i slaktbiprodukterna mellan 0,5 och 2,75 %, svavelsyrahalten mellan 0,62 och 1,10 % och natriumbenzoathalten mellan 0,10 och 0,41 %. Livsmedelssäkerhetsverket Evira övervakar behandlingen och användningen av slaktbiprodukter. Grupparbete dag två Den andra seminariedagen var vikt för grupparbete. Mångahanda frågor om användningen av syror behandlades och erfarenheter utbyttes deltagarna emellan gällande t.ex. bruket av syrabehandlade råvaror, de syrabehandlade råvarornas kvalitet, syrornas inverkan på djurens hälsa och användning av syrakonserverade råvaror för att hindra uppkomsten av urinsten. Som ett resultat av den positiva respons syraarbetsgruppen fått arrangerar MTT och lantbruksets rådgivningscentral i Danmark ett seminarium kring syrabehandlade råvaror i pälsdjursfodret i Kannus i juni. Seminariet riktar sig till alla som är intresserade av ämnet. På programmet står inlägg i ämnet från såväl Finland som Danmark och övriga Norden. Föredragshållare är Ilpo Pölönen, Mikael Lassén och Nita Koskinen.