Ärter som proteinkälla för blåräv?

Abstract

BSE medförde begränsningar i användningen av en del animaliska proteinråvaror. Våra egna tillgångar på vegetabiliska råvaror för djurproduktionens foderproteinbehov är små och täcker bara ca 30 %. Protein är fodrets dyraste råvara. Nationalekonomiskt sett dyrt importprotein kan ersättas med inhemska vegetabiliska proteinkällor som t.ex. ärter. För att vi skall kunna öka självförsörjningsgraden visavi ärter borde odlingen av ärter vara säkrare och lönsammare. Ärternas låga pris och årliga variationer i skörden har varit de största orsakerna till att intresset varit så litet för ärtodling. Alltför liten produktionsareal är en delorsak till att den inhemska foderindustrin inte heller varit intresserad av ärter som foderråvara. Kokta ärter är en användbar råvara som blårävsfoder, även om råkolhydraternas smältbarhet var en aning sämre i ärtfodren än i kontrollfodret. Proteinet och fettet i råa och kokta ärter samt kolhydraterna i kokta ärter smälter bra. Kokning ökar dock råvarukostnaderna. För att man skall kunna sänka produktionskostnaderna för ärter måste odlingen vara säker och odlingsarealerna stora. Ifall priset på foderärter är konkurrenskraftigt kan ärter ersätta andra vegetabiliska proteinråvaror som t.ex. importerad soja. Med hjälp av ärter kan fodrets proteinhalt upprätthållas då mängden vegetabiliska råvaror ökas. Eftersom ärter inte förefaller att ge några negativa biverkningar kunde man kanske tillsätta ärter i fodret också efter det att maximigränsen för spannmål har nåtts.