Minskning av miljörisker orsakade av sura sulfatjordar Handbok för reglering av grundvattennivån
Uusi-Kämppä, Jaana; Virtanen, Seija; Rosendahl, Rainer; Österholm, Peter; Mäensivu, Merja; Westberg, Vincent; Regina, Kristiina; Ylivainio, Kari; Yli-Halla, Markku; Edén, Peter; Turtola, Eila (2013)
Uusi-Kämppä, Jaana
Virtanen, Seija
Rosendahl, Rainer
Österholm, Peter
Mäensivu, Merja
Westberg, Vincent
Regina, Kristiina
Ylivainio, Kari
Yli-Halla, Markku
Edén, Peter
Turtola, Eila
Julkaisusarja
MTT Raportti
Numero
89
Sivut
24 p
Maa- ja elintarviketalouden tutkimuskeskus
2013
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-487-442-7
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-487-442-7
Tiivistelmä
I västra och södra Finlands kustområden finns sura sulfatjordar (alunjordar) som tidigare utgjort havsbotten.
I havsbottnens syrefria miljöer omvandlades svavelföreningar i växtrester och havsvattnets sulfat till sulfider på
grund av bakteriell verksamhet. Torrläggning och ibruktagande av mark för odling kommer jordlagren som tidigare
varit havsbotten i kontakt med luftens syre och oxideras, vilket leder till att de småningom blir sura sulfatjordar.
Svavelsyran som bildas då sulfidlagren oxideras, försurar både jord och avrinningsvatten. På grund av
surheten urlakas ur marken aluminium och tungmetaller, som är skadliga för organismer. Detta kan leda till fiskdöd
och att djur med kalkskal i vattendragen försvinner. Förutom belastningen på vattendragen, så kan också
växthusgasutsläppen från dessa marker vara ansenliga. Genom att hålla sulfidlerorna under grundvattennivån
strävar man till att förhindra att försurningsproblemen uppstår.
Denna handbok beskriver hur grundvattennivån kan regleras för att minska den skadliga oxideringen. Handboken
baserar sig på resultat från Söderfjärdens demonstrationsfält som finns i närheten av Vasa. På demonstrationsfältet
utreddes tre olika täckdikningsmetoders effekter på grundvattennivån, belastningen på vattnet och
luften samt på skörden. Dikningsmetoderna var följande: 1)underbevattning dvs. reglerad dränering där man
pumpar in tilläggsvatten, 2) reglerad dränering där man inte pumpar in tilläggsvatten och 3) traditionell täckdikning.
På fältet med reglerad täckdikning där man pumpade in tilläggsvatten några gånger under växtperioden,
lyckades man hålla grundvattennivån ovanför sulfidlagren. Vattnet hindrades från att strömma från åkern
tillbaks ut i diket genom att längs åkerns kanter installera en plastfilm som nådde ner till sulfidlagret.
I handboken behandlas också kortfattat förekomst och identifiering av sura sulfatjordar samt miljöskador orsakade
av sura sulfatjordar. I sista delen presenteras resultat från demonstrationsåkrarna åren 2010–2012. Man
kan bekanta sig med resultaten också på webbplatsen (ww.catermass.fi).
I havsbottnens syrefria miljöer omvandlades svavelföreningar i växtrester och havsvattnets sulfat till sulfider på
grund av bakteriell verksamhet. Torrläggning och ibruktagande av mark för odling kommer jordlagren som tidigare
varit havsbotten i kontakt med luftens syre och oxideras, vilket leder till att de småningom blir sura sulfatjordar.
Svavelsyran som bildas då sulfidlagren oxideras, försurar både jord och avrinningsvatten. På grund av
surheten urlakas ur marken aluminium och tungmetaller, som är skadliga för organismer. Detta kan leda till fiskdöd
och att djur med kalkskal i vattendragen försvinner. Förutom belastningen på vattendragen, så kan också
växthusgasutsläppen från dessa marker vara ansenliga. Genom att hålla sulfidlerorna under grundvattennivån
strävar man till att förhindra att försurningsproblemen uppstår.
Denna handbok beskriver hur grundvattennivån kan regleras för att minska den skadliga oxideringen. Handboken
baserar sig på resultat från Söderfjärdens demonstrationsfält som finns i närheten av Vasa. På demonstrationsfältet
utreddes tre olika täckdikningsmetoders effekter på grundvattennivån, belastningen på vattnet och
luften samt på skörden. Dikningsmetoderna var följande: 1)underbevattning dvs. reglerad dränering där man
pumpar in tilläggsvatten, 2) reglerad dränering där man inte pumpar in tilläggsvatten och 3) traditionell täckdikning.
På fältet med reglerad täckdikning där man pumpade in tilläggsvatten några gånger under växtperioden,
lyckades man hålla grundvattennivån ovanför sulfidlagren. Vattnet hindrades från att strömma från åkern
tillbaks ut i diket genom att längs åkerns kanter installera en plastfilm som nådde ner till sulfidlagret.
I handboken behandlas också kortfattat förekomst och identifiering av sura sulfatjordar samt miljöskador orsakade
av sura sulfatjordar. I sista delen presenteras resultat från demonstrationsåkrarna åren 2010–2012. Man
kan bekanta sig med resultaten också på webbplatsen (ww.catermass.fi).
Collections
- MTT Raportti [186]