Jukuri, open repository of the Natural Resources Institute Finland (Luke) All material supplied via Jukuri is protected by copyright and other intellectual property rights. Duplication or sale, in electronic or print form, of any part of the repository collections is prohibited. Making electronic or print copies of the material is permitted only for your own personal use or for educational purposes. For other purposes, this article may be used in accordance with the publisher’s terms. There may be differences between this version and the publisher’s version. You are advised to cite the publisher’s version. This is an electronic reprint of the original article. This reprint may differ from the original in pagination and typographic detail. Author(s): Mikko Kuussaari, Terho Hyvönen, Jari Koskiaho, Riitta Lemola ja Sirkka Tattari (toim.) Title: Ratkaisuja ja kehitysehdotuksia maatalouden ympäristöhaasteisiin MATO- tutkimusohjelman perusteella Year: 2021 Version: Published version Copyright: The Author(s) 2021 Rights: CC BY-NC-ND 4.0 Rights url: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/ Please cite the original version: Kuussaari M., Hyvönen T., Koskiaho J., Lemola R., Tattari S. (toim.) 2021. Ratkaisuja ja kehitysehdotuksia maatalouden ympäristöhaasteisiin MATO-tutkimusohjelman perusteella. Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6. Ratkaisuja ja kehitysehdotuksia maatalouden ympäristöhaasteisiin MATO-tutkimus- ohjelman perusteella Maa- ja metsätalousministeriö Hallituskatu 3 A, Helsinki PL 30, 00023 Valtioneuvosto mmm.fi ISBN: 978-952-366-180-6 PDF ISSN: 1797-397X PDF MAA- JA METSÄTALOUSMINISTERIÖN JULKAISUJA 2021:17 MIKKO KUUSSAARI TERHO HYVÖNEN JARI KOSKIAHO RIITTA LEMOLA SIRKKA TATTARI (TOIM.) LO R E M IP S U M D O LO R S IT A M E T / LIITE 1 M aaseu tu katsau k sen 20 18 kan salaisk yselyn yh teen veto rap o rtti Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021 1 Saimaannorppa ja kalastus -työryhmän raportti 2 Metsätalouden kannustejärjestelmä 2021 -luvulla työryhmän muistio 3 Maaseutupolitiikan neuvoston arviointi 2016–2020 4 Maa- ja metsätalousministeriön kirjanpitoyksikön tilinpäätös vuodelta 2020 5 Utvärdering av Landsbygdspolitiska rådet 2016–2020 7 Kansallisen vesihuoltouudistuksen ohjelma 8 Lähiruokaa – totta kai! Lähiruokaohjelma ja lähiruokasektorin kehittämisen tavoitteet vuoteen 2025 9 Naturligtvis närmat! Närmatsprogrammet och målen för utveckling av närmatssektorn till 2025 10 Local food – but of course! The Local Food Programme and local food sector development objectives for 2025 11 Trygga vattentjänster av hög kvalitet för alla 12 Ajassa uudistuva maaseutu – Maaseutupoliittinen kokonaisohjelma 2021–2027 13 Luomu 2.0 – Suomen kansallinen luomuohjelma vuoteen 2030 14 Luomu 2.0 – Finlands nationella ekostrategi för 2030 15 Landsbygd som förnyas i tiden – Landsbygdspolitiska helhetsprogrammet 2021–2027 16 Tulevaisuuden yhteysalusliikenne – selvitys kehittämistarpeista Ratkaisuja ja kehitysehdotuksia maatalouden ympäristö- haasteisiin MATO-tutkimus- ohjelman perusteella Mikko Kuussaari, Terho Hyvönen, Jari Koskiaho, Riitta Lemola, Sirkka Tattari (toim.) Maa- ja metsätalousministeriö Helsinki 2021 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriö © 2021 tekijät ja maa- ja metsätalousministeriö ISBN pdf: 978-952-366-180-6 ISSN pdf: 1797-397X Taitto: Valtioneuvoston hallintoyksikkö, Julkaisutuotanto Helsinki 2021 Julkaisujen jakelu Distribution av publikationer Valtioneuvoston julkaisuarkisto Valto Publikations- arkivet Valto julkaisut.valtioneuvosto.fi Julkaisumyynti Beställningar av publikationer Valtioneuvoston verkkokirjakauppa Statsrådets nätbokhandel vnjulkaisumyynti.fi https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/ https://vnjulkaisumyynti.fi/ Kuvailulehti 21.9.2021 Ratkaisuja ja kehitysehdotuksia maatalouden ympäristöhaasteisiin MATO-tutkimusohjelman perusteella Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Julkaisija Maa- ja metsätalousministeriö Tekijä/t Mikko Kuussaari, Terho Hyvönen, Jari Koskiaho, Riitta Lemola, Sirkka Tattari (toim.) Toimittaja/t Yhteisötekijä Kieli suomi Sivumäärä 187 Tiivistelmä Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelmassa (MATO) 2016–2020 koottiin yhteen maa- ja metsätalousministeriön ja ympäristöministeriön rahoittamat maatalouden ympäristöasioihin liittyvät tutkimushankkeet viiden vuoden ajan. Tutkimusohjelman tavoitteena oli (1) edistää maatalouden ympäristötavoitteiden toteutumista, (2) luoda pohjaa tulevan rahoituskauden 2021–2026 ympäristötoimenpiteiden suunnittelulle, (3) tuottaa ratkaisuja ongelmiin, jotka vaikeuttavat ympäristötavoitteiden toteutumista, sekä (4) tuottaa tietoa maaseutuohjelman vaikuttavuuden arvioinnin tueksi. Näiden tavoitteiden taustalla oli maaseutuohjelman viisi ympäristötavoitetta: (1) vesien ravinnekuormitus vähenee ja vesistöjen tila paranee, (2) maaperän kasvukunto paranee, (3) luonnon monimuotoisuus lisääntyy, (4) kasvihuonekaasupäästöt vähenevät ja ilmastonmuutoksen hillintä tehostuu sekä (5) ilmastonmuutokseen sopeutuminen tehostuu. Synteesi ohjelmassa rahoitettujen 25 tutkimushankkeen tärkeimmistä tuloksista koottiin viiden eri hankkeita yhdistäneen teeman alle: (1) Maatalouden ympäristötoimenpiteiden vaikutus ympäristön tilaan, (2) Maaperä ja ravinnetaseet, (3) Kiertotalous: hiilen ja ravinteiden kierto sekä energiatehokkuus osana kestävää maataloutta, (4) Maatalouden moninaiset ekosysteemipalvelut ja (5) Työkaluja parempaan maatalousympäristön tilan hoitoon. Kussakin synteesiluvussa esitetään yhteenveto siitä, miten teeman hankkeet tuottivat sovelluskelpoista, päätöksenteossa tarvittavaa tietoa ja mitkä ovat aihepiirin tärkeimmät jatkotutkimustarpeet. Asiasanat maatalouspolitiikka, ympäristötuki, vaikuttavuus, maaperä, kiertotalous, ekosysteemipalvelut ISBN PDF 978-952-366-180-6 ISSN PDF 1797-397X ISBN painettu ISSN painettu Asianumero Hankenumero Julkaisun osoite http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 Presentationsblad 21.9.2021 Lösningar och utvecklingsförslag till miljöutmaningar på grundval av forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser Jord- och skogsbruksministeriets publikationer 2021:17 Utgivare Jord- och skogsbruksministeriet Författare Mikko Kuussaari, Terho Hyvönen, Jari Koskiaho, Riitta Lemola, Sirkka Tattari (edit.) Redigerare Utarbetad av Språk finska Sidantal 187 Referat Forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser 2016–2020 sammanställde i fem år forskningsprojekt kring miljöfrågor inom jordbruk som finansierats av jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet. Syftet med forskningsprogrammet var att (1) främja uppnåendet av miljömål inom jordbruket, (2) skapa en grund för planeringen av miljöåtgärder för följande finansieringsperiod 2021– 2026, (3) ta fram lösningar på problem som försvårar uppnåendet av miljömål, och (4) ta fram information till stöd för bedömningen av landsbygdsprogrammets effektivitet. Dessa mål bygger på de fem miljömålen i landsbygdsprogrammet: (1) näringsbelastningen på vattendrag minskar och tillståndet i vattendragen förbättras, (2) jordmånens bördighet förbättras, (3) den biologiska mångfalden ökar, (4) växthusgasutsläppen minskar och uppbromsningen av klimatförändringen effektiviseras och (5) anpassningen till klimatförändringen effektiviseras. En syntes av de viktigaste resultaten i de i programmet finansierade 25 forskningsprojekten sammanställdes under fem teman som de olika projekten haft gemensamt: (1) Konsekvenser av miljöåtgärder inom jordbruket på miljöns tillstånd, (2) Jordmån och näringsbalanser, (3) Cirkulär ekonomi: kol- och näringscykel samt energieffektivitet som en del av hållbart jordbruk, (4) Jordbrukets mångskiftande ekosystemtjänster och (5) Verktyg för bättre förvaltning av gårdar inom jordbruksmiljön. I varje synteskapitel framförs en sammanfattning om hur projekten kring temat gav upphov till tillämpningsbar information som krävs för beslutsfattande och vilka de viktigaste behoven för fortsatt forskning kring temat är. Nyckelord jordbrukspolitik, miljöstöd, effektivitet, jordmån, cirkulär ekonomi, ekosystemtjänster ISBN PDF 978-952-366-180-6 ISSN PDF 1797-397X ISBN tryckt ISSN tryckt Ärendenummer Projektnummer URN-adress http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 Description sheet 21 September 2021 Solutions and development proposals for agri-environmental challenges based on the MATO research programme Publications of the Ministry of Agriculture and Forestry 2021:17 Publisher Ministry of Agriculture and Forestry Authors Mikko Kuussaari, Terho Hyvönen, Jari Koskiaho, Riitta Lemola, Sirkka Tattari (edit.) Editor Group Author Language Finnish Pages 187 Abstract The Research Programme on the Agri-environmental Impacts (MATO) 2016–2020 brought together research projects related to agri-environmental issues funded by the Ministry of Agriculture and Forestry and the Ministry of the Environment over a period of five years. The objective of the research programme was (1) to promote the realisation of agri- environmental objectives, (2) to lay the foundation for the planning of environmental measures in the forthcoming funding period 2021–2026, (3) to produce solutions to problems that make it difficult to achieve environmental objectives, and (4) to produce information to support the evaluation of the effectiveness of the rural programme. These objectives were based on the five environmental objectives of the Rural Development Programme: (1) reduce nutrient load in waters and improve the state of water systems, (2) improve the growing conditions of soil, (3) increase biodiversity, (4) reduce greenhouse gas emissions and improve climate change mitigation, and (5) more effective adaptation to climate change. A synthesis of the key results of the 25 research projects funded by the programme was compiled under five themes combining different projects: (1) Impact of agri-environmental measures on the state of the environment, (2) Soil and nutrient balances, (3) The Circular Economy: Carbon and nutrient cycle and energy efficiency as part of sustainable agriculture, (4) Diverse ecosystem services in agriculture and (5) Tools for better management of the state of the agricultural environment. Each synthesis figure summarises how the projects in the theme produced applicable information needed in decision making and what were the most important further research needs in the topic area. Keywords agricultural policy, environmental support, impact, soil, circular economy, ecosystem services ISBN PDF 978-952-366-180-6 ISSN PDF 1797-397X ISBN printed ISSN printed Reference number Project number URN address http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-366-180-6 Sisältö Esipuhe .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Tiivistelmä. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Sammandrag.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Summary.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 1 Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelman tavoitteet ja toteutus .. . . . . . . . 28 1.1 Johdanto.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 1.2 Tutkimusohjelman teemat ja tavoitteet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 1.3 Ohjelman koordinaatio, rahoitus ja toimintatapa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 1.4 Rahoitetut hankkeet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 1.5 MATO-tutkimusohjelman tulokset ja vaikuttavuus.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 1.5.1 Ohjelman tulokset suhteessa tavoitteisiin.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 1.5.2 Yhteiskunnallinen ja tieteellinen vaikuttavuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 1.5.3 Vahvuudet ja heikkoudet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 2 Synteesi tutkimusohjelman tuloksista. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.1 Synteesin tavoitteet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.2 Hankkeiden jako synteesiteemoihin.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.3 Suunnittelutyöpaja ja synteesilukujen kirjoittaminen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 3 Maatalouden ympäristötoimenpiteiden vaikutus ympäristön tilaan.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 3.1 Johdanto.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 3.2 Hankkeessa tarkastellut ongelmat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 3.3 Ympäristökorvausjärjestelmä.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 3.3.1 Kohdentamisalueet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3.3.2 Ympäristökorvaukseen sitoutuminen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 3.4 Tulokset.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.5 Ympäristötavoitteiden kannalta keskeisimmät toimenpiteet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 3.5.1 Vesiensuojelu.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 3.5.2 Maaperän kasvukunto.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.5.3 Ilmastonsuojelu. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 3.5.4 Luonnon monimuotoisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 3.5.5 Ympäristökorvauksen taloudellinen merkitys erilaisille tilatyypeille.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 3.6 Tulosten hyödyntäminen päätöksenteossa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.6.1 Vesiensuojelulle ensisijaista lannoituksen optimointi, ravinteiden kierrätys ja nurmipeitteisyys. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.6.2 Maaperän kasvukunto on suuri haaste.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.6.3 Turvepellot avainasemassa ilmastonsuojelussa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.6.4 Luonnon monimuotoisuus hyötyi useista toimenpiteistä.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.6.5 Ympäristökorvauksen taloudellinen merkitys tiloille pienentynyt.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 3.6.6 Tehokkuutta arviointiin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 3.7 Suositukset ja tarpeet jatkotutkimuksille.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.8 Kirjallisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 4 Maaperä ja ravinnetaseet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 4.1 Johdanto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 4.2 Hankkeissa tarkastellut ongelmat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 4.2.1 Perusparannusten kunto. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 4.2.2 Maan orgaaninen aines.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 4.2.3 Hiilen pysyvyys maassa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 4.2.4 Typpitaseiden tulkinta ja optimaalinen typpilannoitus .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 4.2.5 Kasvinterveys.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 4.2.6 Fosforin kerrostuminen maan muokkaussyvyyden muuttuessa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 4.3 Tulokset.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 4.3.1 Perusparannusten kunto. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 4.3.2 Orgaaninen aines .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 4.3.3 Typpilannoitus.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 4.3.4 Kasvinsuojelu.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 4.3.5 Fosforin kerrostuminen ja kasvipeitteisyyden kohdentaminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 4.4 Yhteenveto hankkeiden tuloksista. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 4.5 Tulosten hyödyntäminen päätöksenteossa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 4.6 Jatkotutkimustarpeet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 4.7 Kirjallisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 5 Kiertotalous: hiilen ja ravinteiden kierto sekä energiatehokkuus osana kestävää maataloutta.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 5.1 Johdanto.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 5.2 Hankkeissa tarkastellut ongelmat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 5.3 Hankkeiden tulokset. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 5.3.1 Ravinteiden kierrätys alkutuotannossa ja sen vaikutukset vesien tilaan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 5.3.2 Toimivimmat mallityökalut vesistövaikutusten ja ravinteiden kierrätyksen kustannustehokkaaseen hallintaan.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 5.3.3 Nestemäisten kierrätysravinteiden käyttö maataloudessa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 5.3.4 Pyrolyysituotteet lietelannan ravintoarvon turvaajina .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 5.3.5 Kierrätyslannoitevalmisteet ja maanparannusaineet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 5.3.6 Kuitulietettä peltoon ravinteiden välittäjäksi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 5.3.7 Energiatuotannon ja käytön tulevaisuus maatiloilla.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 5.4 Yhteenveto hankkeiden tuloksista. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 5.5 Tulosten hyödyntäminen päätöksenteossa .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 5.6 Tarpeet jatkotutkimuksille.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 5.7 Kirjallisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 6 Maatalouden moninaiset ekosysteemipalvelut.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 6.1 Mitä maatalouden ekosysteemipalveluilla tarkoitetaan?.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 6.2 Tietotarpeet ja hankkeissa tarkastellut ekosysteemipalvelut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 6.3 Hankkeiden tulokset. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 6.3.1 Kyselytutkimukset maatalouden ekosysteemipalveluista.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 6.3.2 Pölytyspalveluiden tilanne Suomessa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 6.3.3 Nurmipeltojen hiilensidonta.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 6.3.4 Maatalouden kulttuuriperinnön säilyttäminen ja perinnebiotooppien tarjoamat ekosysteemipalvelut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.3.5 Valkoposkihanhien aiheuttamien maatalousvahinkojen ehkäisy.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 6.4 Yhteenveto hankkeiden tuloksista. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 6.5 Tulosten hyödyntäminen päätöksenteossa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 6.6 Tarpeet jatkotutkimuksille.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 6.7 Kirjallisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 7 Työkaluja parempaan maatalousympäristön tilan hoitoon. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 7.1 Johdanto.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 7.2 Hankkeissa tarkastellut ongelmat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 7.2.1 Nautakarjatilojen ravinnetalouden kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 7.2.2 Suunnittelutyökalujen kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 7.2.3 Viestinnän kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 7.3 Hankkeiden tulokset. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 7.3.1 Nautakarjatilojen ravinnetalouden kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 7.3.2 Suunnittelutyökalujen kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 7.3.3 Viestinnän kehittäminen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 7.4 Tulosten hyödyntäminen päätöksenteossa.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 7.5 Tarpeet jatkotutkimuksille.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 7.6 Kirjallisuus. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 9 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 E S I P U H E Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelma oli maa- ja metsätalousministeriön ja ympäristöministeriön yhteinen ponnistus. Ministeriöissä koottiin yhdeksi kokonaisuu- deksi maatalouden ympäristökysymyksiin liittyneet tutkimushaasteet ja listattiin vuonna 2015 esillä olleet kysymykset, joihin arvioitiin kaivattavan vastauksia lähivuosina. Ohjelma oli hyvin politiikkarelevantti, koska sen tarpeet kumpusivat ajankohtaisista kysymyksistä. Tämä osaltaan motivoi tutkijoita. Tutkimusohjelman toteutustapa oli uudenlainen. Ohjelma oli ikään kuin sateenvarjo eri- laisille tutkimushankkeille, joilla oli itsenäinen rahoitus. Tällä ratkaisulla haluttiin koota tärkeät tutkimushankkeiden aiheet samaan kokonaisuuteen ja siten edistää tutkimus- hankkeiden välistä vuoropuhelua. Ohjelman puitteissa toteutettiin useita hyvin erilaisia tutkimushankkeita. Kuitenkin niillä kaikilla oli yhteinen nimittäjä: arvioida ja tutkia nyky- politiikan ympäristövaikutuksia tai tuottaa ratkaisuja siihen, miten maatalouden ympä- ristöohjausta voisi parantaa. Tutkimusohjelman järjestämät seminaarit ja tiedotus verkon kautta osoittautui olleen hyvä tapa jakaa tietoa ja kiinnostus niihin oli suuri. Tämä osoittaa myös sen, että maatalouden ympäristökysymykset ja niihin soveltuvat ratkaisut kiinnosta- vat laajasti. MATO-ohjelma pystyi vuosien aikana tuottamaan politiikkarelevanttia tutkimusta. Tulok- sia on hyödynnetty laajasti Suomessa uuden maatalouspolitiikan valmistelussa. Tieteel- linen vaikuttavuus on tärkeä tutkijoiden työn motivoija. Useiden hankkeiden kohdalla tämä näkyi tieteellisinä artikkeleina hankkeen tuotosten joukossa. Kiitos kaikille tutkijoille, tutkimusohjelman koordinaattorille, kaikkien hankkeiden ohjausryhmille ja seminaarien osallistujille, yhdessä teimme tästä tutkimusohjelmasta menestyksen! Heinäkuu 2021 Eero Pehkonen MATO-ohjelman ohjausryhmän puheenjohtaja 10 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Raportin toimittajat Mikko Kuussaari, Suomen ympäristökeskus, mikko.kuussaari@syke.fi Terho Hyvönen, Luonnonvarakeskus, terho.hyvonen@luke.fi Jari Koskiaho, Suomen ympäristökeskus, jari.koskiaho@syke.fi Riitta Lemola, Luonnonvarakeskus, riitta.lemola@luke.fi Sirkka Tattari, Suomen ympäristökeskus, sirkka.tattari@syke.fi Raportin muut kirjoittajat Jukka Forsman, Luonnonvarakeskus, jukka.forsman@luke.fi Janne Helin, Luonnonvarakeskus, janne.helin@luke.fi Janne Heliölä, Suomen ympäristökeskus, janne.heliola@syke.fi Emmi Haltia, Luonnonvarakeskus, emmi.haltia@luke.fi Mikko Jaakkola, Varsinais-Suomen ELY-keskus, mikko.j.jaakkola@ely-keskus.fi Kirsi Järvenranta, Luonnonvarakeskus, kirsi.jarvenranta@luke.fi Marja Jalli, Luonnonvarakeskus, marja.jalli@luke.fi Petri Kapuinen, Luonnonvarakeskus, petri.kapuinen@luke.fi Jyrki Kataja, Jyväskylän ammattikorkeakoulu, jyrki.kataja@jamk.fi Karoliina Kinnunen Mohr, Kaskas Media Oy, karoliina@kaskasmedia.fi Kaisa Kuoppala, Luonnonvarakeskus, kaisa.kuoppala@luke.fi Sanna Kykkänen, Luonnonvarakeskus, sanna.kykkanen@luke.fi Saara Lind, Luonnonvarakeskus, saara.lind@luke.fi Marja Maljanen, Itä-Suomen yliopisto, marja.maljanen@uef.fi Olli Niskanen, Luonnonvarakeskus, olli.niskanen@luke.fi Pirjo Peltonen-Sainio, Luonnonvarakeskus,pirjo.peltonen-sainio@luke.fi Eija Pouta, Luonnonvarakeskus, eija.pouta@luke.fi Markku Puustinen, Suomen ympäristökeskus Juha Pöyry, Suomen ympäristökeskus, juha.poyry@syke.fi Kristiina Regina, Luonnonvarakeskus, kristiina.regina@luke.fi Marketta Rinne , Luonnonvarakeskus, marketta.rinne@luke.fi Tapio Salo, Luonnonvarakeskus, tapio.salo@luke.fi Tuomas Seimola, Luonnonvarakeskus, tuomas.seimola@luke.fi Priit Tammeorg, Helsingin yliopisto, priit.tammeorg@helsinki.fi Annika Tienhaara, Luonnonvarakeskus, annika.tienhaara@luke.fi Eila Turtola, Luonnonvarakeskus, eila.turtola@luke.fi Risto Uusitalo, Luonnonvarakeskus, risto.uusitalo@luke.fi Perttu Virkajärvi, Luonnonvarakeskus, perttu.virkajarvi@luke.fi Helena Äijö, Salaojayhdistys, helena.aijo@salaojayhdistys.fi   11 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Tiivistelmä Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelmassa (MATO) 2016-2020 koottiin yh- teen maa- ja metsätalousministeriön (MMM) ja ympäristöministeriön (YM) rahoittamat maatalouden ympäristöasioihin liittyvät tutkimushankkeet viiden vuoden ajan. Ohjelma erosi aiemmista tutkimusohjelmista kattamalla maatalouden ympäristönsuojeluun liitty- vät kysymykset varsin laajasti ja erityisesti painottamalla voimakkaasti tutkimustulosten sovellettavuutta käytännön päätöksenteossa rahoituspäätösten perusteena. Tämän takia ohjelman rahoitushauissa pyrittiin määrittelemään melko tarkasti ne painopistealueet, joista tutkimusrahoitushakemuksia kunakin vuonna toivottiin. Tutkimusohjelmalla oli neljä yleisluonteista tavoitetta: (1) edistää maatalouden ympäristötavoit- teiden toteutumista, (2) luoda pohjaa tulevan rahoituskauden 2021–2026 ympäristötoimenpi- teiden suunnittelulle, (3) tuottaa ratkaisuja ongelmiin, jotka vaikeuttavat ympäristötavoitteiden toteutumista, sekä (4) tuottaa tietoa maaseutuohjelman vaikuttavuuden arvioinnin tueksi. Näi- den tavoitteiden taustalla lähtökohtina oli maaseutuohjelman viisi ympäristötavoitetta: (1) ve- sien ravinnekuormitus vähenee ja vesistöjen tila paranee, (2) maaperän kasvukunto paranee, (3) luonnon monimuotoisuus lisääntyy, (4) kasvihuonekaasupäästöt vähenevät ja ilmastonmuu- toksen hillintä tehostuu sekä (5) ilmastonmuutokseen sopeutuminen tehostuu. Tutkimusohjelma jakautui seitsemään rahoitettavaan teema-alueeseen, jotka pohjautuivat maaseutuohjelman ja yhteisen maatalouspolitiikan strategisiin tavoitteisiin: (1) Politiikka- vaikutukset, (2) Tilatason toimien ympäristötehokkuus, (3) Tiedosta toimintaan, (4) Maa- perä, (5) Kiertotalous, (6) Uusiutuvat energialähteet ja (7) Ekosysteemipalvelut. Kullekin teema-alueelle laadittiin omat tarkemmat tutkimustavoitteensa keskittyen MMM:n ja YM:n asiantuntijoiden yhdessä tunnistamiin päätöksenteon kannalta ajankohtaisiin ja tärkeisiin tietotarpeisiin. Rahoitettavien hankkeiden valinnassa painotettiin laaja-alaista, rajat ylittä- vää yhteistyötä eri tieteenalojen ja tutkimuslaitosten välillä. Tutkimusohjelman suunnittelusta ja koordinaatiosta vastasi ohjausryhmä, joka koostui pää- osin MMM:n ja YM:n asiantuntijoista. Ohjausryhmän apuna toimi osa-aikainen koordinaattori, joka vastasi tutkimusohjelman verkkosivuista, tilaisuuksien järjestämisestä ja toimi ohjausryhmän sihteerinä sekä ohjausryhmän yhdyshenkilönä rahoitettuihin hankkeisiin. Ohjelman koordinaatio toteutettiin erillisenä ministeriöiden yhteisesti rahoittamana Suomen ympäristökeskuksen (SYKE) hankkeena. Ohjausryhmä ei osallistunut hankkeiden rahoituspäätösten tekoon, vaan MMM ja YM vastasivat itsenäisesti omien rahoituslähteidensä tutkimushankkeiden rahoituspäätöksistä. 12 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Suurin osa (76 %) tutkimusohjelman rahoituksesta jaettiin neljän vuoden aikana 2016– 2019 MMM:n Maatilatalouden kehittämisrahaston (Makera) vuosittaisten rahoitushakujen kautta. Ohjelman eri teemat olivat haettavina eri vuosina kukin vuorollaan. Ohjelman 25 hankkeesta 18 rahoitettiin MMM:stä, 6 YM:stä ja 1 Valtioneuvoston kansliasta (VNK) käsin. Viisi YM:n rahoittamaa hanketta saatiin mukaan sisällyttämällä MATO-ohjelmaan ravin- teiden kierrätysohjelman (Raki2) tutkimuksellisia osasia sisältäneitä hankkeita. Yhteensä tutkimusohjelman rahoitus oli 5 480 677 €, josta MMM:n rahoitus kattoi 77, YM:n 19 ja VNK:n rahoitus 4 %. Eri tutkimusteemojen osalta tuotetun tiedon kattavuus suhteessa tietotarpeisiin vaihteli suuresti. Tutkimusohjelman painotus rahoitettavien hankkeiden tu- losten sovellettavuuteen päätöksenteossa näkyi valtion tutkimuslaitosten suurena roolina MATO-hankkeiden toteuttajina. Yhteensä 25 hankkeesta 80 % oli Luonnonvarakeskuksen (Luke; 16 hanketta) tai Suomen ympäristökeskuksen (SYKE; 4 hanketta) koordinoimia. Vain yksi hanke koordinoitiin yliopistosta käsin. Lähes kaikissa MATO-hankkeissa oli vetäjätahon lisäksi mukana myös muita hankepartnereita. MATO-ohjelman sekä vahvuutena että heikkoutena voidaan pitää ohjelman huomattavaa laaja-alaisuutta, sillä ohjelma sisälsi hyvin erityyppisiä hankkeita maatalouden ympäristö- asioiden alalta. Kun otetaan huomioon ohjelman rahoitettujen hankkeiden suhteellisen pieni määrä ja osin sisällöltään varsin kaukana toisistaan olevat seitsemän tutkimustee- ma-aluetta, niin oli lähes väistämätöntä, että osa hankkeista jäi yksinäisiksi ilman selkeää yhteistä kosketuspintaa muiden hankkeiden kanssa. Kahden MATO-teeman alla rahoitettiin vain yksi hanke. Tällaisille hankkeille tutkimusohjelma ei juuri tuonut lisäarvoa. Sen sijaan muiden teema-alueiden hankkeille tutkimusohjelma oli todennäköisesti myönteinen, ta- valla tai toisella lisäarvoa tuonut seikka. Ohjelman heikkouksina voidaan pitää myös sen ko- konaisrahoituksen melko vaatimatonta kokoa sekä sitä, että kustakin tutkimusteemasta oli vain yksi rahoitushaku. Eri teemojen rahoitushakujen porrastaminen usealle vuodelle voi- daan nähdä sekä heikkoutena että vahvuutena. Vuosittaisten MATO-seminaarien kannalta oli hyödyllistä, että eri vuosina ohjelmassa oli toteutuksensa eri vaiheissa olevia hankkeita. Rahoitettujen 25 tutkimushankkeen tärkeimmät tulokset koottiin tiiviissä muodossa vii- teen synteesilukuun (Luvut 3–7), joiden sisältöä suunniteltiin kaikkien MATO-hankkeiden yhteisessä työpajassa. Työpajan tuloksena rahoitetut hankkeet jaettiin seuraavien viiden eri synteesiotsikon alle: (1) Maatalouden ympäristötoimenpiteiden vaikutus ympäristön tilaan, (2) Maaperä ja ravinnetaseet, (3) Kiertotalous: hiilen ja ravinteiden kierto sekä ener- giatehokkuus osana kestävää maataloutta, (4) Maatalouden moninaiset ekosysteemipalve- lut ja (5) Työkaluja parempaan maatalousympäristön tilan hoitoon. MATO-ohjelman tutkimusten keskeiset suositukset Maatalouden ympäristötoimenpiteiden vaikutukset. Monia ympäristötavoitteita edistä- vät ympäristönhoitonurmet tulisi kohdentaa aiempaa enemmän eteläiseen Suomeen ja 13 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 turvepelloille. Peltoluonnon monimuotoisuuden säilyttämistä tulisi tehostaa tukemalla niit- typeltojen ja kukkakaistojen perustamista sekä pitkäaikaisten luonnonhoitopeltonurmien säilymistä. Toistuvasti tulvan alle jäävät pellot tulisi perustaa suojavyöhykkeiksi tai poistaa viljelystä kokonaan. Talviaikaisen kasvipeitteisyyden vaatimukset ovat tarpeellisimpia Etelä- ja Länsi-Suomessa. Fosfori- ja typpilannoituksen enimmäismäärien säätely on tarpeen koko Suomessa. Lannankäsittelyteknologiaa olisi kehitettävä, jotta lantaa saataisiin siirrettyä kus- tannustehokkaasti kotieläintiloilta kasvinviljelytiloille. Eteläisessä Suomessa turvepellot tulisi saada kokonaan monivuotiseen viljelyyn. Yksivuotisten kasvien viljelyn lopettaminen turve- pellolla koko maassa olisi perusteltu linjaus kasvihuonekaasupäästöjen vähentämiseksi. Ympäristökorvauksen uusien toimenpiteiden vaikuttavuudesta pitäisi kerätä empiiristä tutkimusaineistoa. Olisi myös luotava systemaattinen tiedonkeruujärjestelmä, joka ko- koaisi tutkimuksen käyttöön tietoja peltojen viljavuudesta ja orgaanisen aineksen pitoi- suudesta. Vaikuttavuuden arviointijärjestelmää olisi kehitettävä siten, että käytettävissä olisi tarkempaa tietoa eri toimenpiteiden toteutuksesta. Maaperä ja ravinnetaseet. Orgaaninen aines on merkittävä tekijä sadon muodostuksen kannalta. Maan hyvä kasvukunto ehkäisee orgaanisen aineksen häviämistä maasta. Maan orgaanisen aineksen määrää voidaan nostaa myös aluskasveja viljelemällä tai lisäämällä maahan orgaanisia materiaaleja. Pintamaan hiilivaraston kasvattaminen neljällä promil- lella vuodessa torjuisi merkittävästi hiilidioksidipitoisuuden nousua ilmakehässä. Peltojen kalkituksella, ojituksen kunnolla ja vesitaloudella on suuri vaikutus sadon määrään. Hyvä peltojen kasvukunto vähentää myös ravinnekuormitusta. Peltojen vesitalouden ongel- mat kytkeytyvät erityisesti vuokrapeltoihin. Ojituksen tilan parantamiseksi heikkosatoisilla lohkoilla tarvitaan välittömiä toimenpiteitä, mikäli lohkot halutaan säilyttää viljelyksessä. Typpitase huomioi satotason enimmäislannoitusrajoja paremmin. Jos typpitase on korkea, nyt kehitetty laskuri auttaa suuntaamaan toimenpiteitä ympäristömyönteiseen suuntaan. Taloudellisesti optimaalisen typpilannoituksen arvioimiseksi olisi hyödyllistä selvittää myös ilman lannoitusta saavutettava satotaso. Eroosiontorjunta usean vuoden mittaisen kasvipeitteen avulla on tehokas toimi herkästi erodoituvilla mailla. Pitempiaikainen kasvipeitteisyys kuitenkin kasvattaa liuenneen fosfo- rin huuhtoumaa. Kuvaus fosforin kerrostumisesta ja sen vaikutuksista ravinnekuormituk- seen olisi sisällytettävä päätöksenteon tukena oleviin malleihin. Viljelykasvit, joiden kasvua rikkakasvit, kasvitaudit tai tuhoeläimet eivät rajoita, hyödyntä- vät tehokkaasti niille annetut ravinteet ja tuottavat suuremman ja laadukkaamman sadon. Rikkakasvien torjunta vapauttaa ravinteita viljelykasvien käyttöön. Kasvinterveyden ympä- ristövaikutus on merkittävä viljoilla ja nurmikasveilla niiden suuren viljelypinta-alan vuoksi. 14 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Kiertotalous. Ravinteiden kierrätyspotentiaalin täysimääräinen hyödyntäminen peltoviljelyssä olisi merkittävä edistysaskel kestävän maatalouden suuntaan. Kierrätyslannoitteet tuottavat tilastollisesti samanveroisia satoja mineraalilannoitteiden kanssa. Kierrätettyjen ravinteiden hyödyntämisen edellytyksenä maataloudessa ovat viljelijöiden saatavilla olevat laadukkaat, toimivat ja turvalliset tuotteet sekä viljelijöiden riittävä tietotaso, luottamus ja osaaminen kier- rätyslannoitteiden käytön suhteen. Tuotteiden tulee olla olomuodoiltaan tilojen kalustoon yh- teensopivia tai vaihtoehtoisesti urakointipalvelut pitää olla saatavilla kustannustehokkaasti. Fosforikuormituksen vähentämisessä laajamittaisen ja pitkäjänteisen hoitokalastuksen vaikutukset järvissä ovat suuruusluokaltaan vertailukelpoisia laaja-alaisten peltotoimenpi- teiden kanssa. Maatalouden teknologiset investoinnit ovat aina myös energiatehokkuusinvestointeja. Järkevät energiatehokkuus- ja -omavaraisuusinvestoinnit vaativat hyvää kilpailuttamis- osaamista ja hyötyvät joukkovoimasta. Ekosysteemipalvelut. Maatalouspolitiikan suunnittelussa tulee painottaa niitä ekosystee- mipalveluita, joita kansalaiset pitävät tärkeinä, mutta joiden tuotannossa koetaan olevan parantamisen varaa. Tällaisia ovat kasveja pölyttävien hyönteisten säilyminen, maisema, luonnontilaisten kasvi- ja eläinlajien sekä ekosysteemien säilyminen maatalousympäris- tössä sekä maatalouden kulttuuriperintö. Lähes 30 prosenttia viljelijöistä on valmiita tuottamaan palveluita kansalaisten keskimää- räistä maksuhalukkuutta alemmalla korvaustasolla. Tuotannon tukea voitaisiinkin kohden- taa erityisesti näille viljelijöille. Näin osa viljelijöistä valitsisi tuotantosuunnakseen ekosys- teemipalveluiden tuotannon, esimerkiksi maisemapalvelut tai biodiversiteetin. Kimalaisten laskenta vakiolinjoilta on kansalaisseurantana hyvin toimiva menetelmä pölyt- täjähyönteisten kannankehityksen seuraamiseksi. Toteutetun kolmen vuoden pilotoinnin pohjalta tulisi aloittaa pysyvä, vuosittainen pölyttäjäseuranta. Tarhamehiläisen pesien sijoittaminen viljelysten laitamille voi tuottaa huomattavan sadon- lisän hyönteispölytteisillä viljelykasveilla. Tarve mehiläispesien käyttöön viljelykasvien pö- lytyspalveluna on kasvussa. Pölytyspalvelusta tulisi maksaa korvaus tarhaajalle. Peltojen hiilensidonnasta tarvitaan jatkotutkimuksia, sillä nurmipeltojen maastomittauk- set tuottivat yllätyksiä ja paljastivat huomattavia aukkoja nykytietämyksessä. Hanhivahinkojen vähentämiseksi tarvitaan riittävän suuria hanhille suunnattuja peltoja, joilla on tarjolla hanhien suosimaa ravintoa. Hanhien aktiivinen karkotus hanhipeltojen ul- kopuolisilta alueilta on tärkeää, jotta hanhipelloilla saavutettaisiin haluttu vaikutus. 15 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Kohti parempaa maatalousympäristön tilan hoitoa. Nautakarjatiloilla nykyiset ympäristökorvauksen fosforilannoitusrajat antavat taloudellisesti järkevän sadon, mutta johtavat pitkällä aikavälillä fosforivarantojen laskuun silloinkin, kun se on tarpeetonta. Samaa fosforimäärää käytettäessä lietteenlevityksestä aiheutuu enemmän fosforikuormi- tusta kuin keväällä väkilannoitteena annetusta fosforista. Fosforin hyväksikäyttöä voidaan parantaa käyttämällä riittävää typpilannoitusta, täydentämällä lietelannoitusta väkilannoi- tetypellä, levittämällä lietettä mahdollisimman paljon keväällä ja alkukesällä, sekä suosi- malla syksyllä lietteen levityksessä maahansijoitusmenetelmää. Kevennetyllä maanmuokkauksella voidaan suosia lieropopulaatioita, joilla on positiivinen vaikutus maaperän kasvukuntoon. Pitkäikäisillä viherkesannoilla voidaan edistää pölyttäjähyönteiskantoja paikallisesti. Hyviä tuloksia saavutetaan jo yhden tukikauden aikana (5 vuotta), mutta kantojen säilymisen kannalta on tärkeää jatkaa kesannointia yli tukikausien. Jo pienellä (2–3) niittykasvien laji- määrällä saadaan aikaiseksi pölyttäjiä houkutteleva kesanto. Pölyttäjäkantojen vahvistaminen valtakunnallisesti vaatisi pölyttäjiä houkuttelevilla kasvi- lajeilla perustettujen pitkäaikaisten viherkesantojen, kuten luonnonhoitopeltojen pin- ta-alan kasvattamista. Monipuolinen viljelykierto edistää luonnon monimuotoisuutta ja parantaa maan kasvu- kuntoa. Mikäli viljelijät ottaisivat Viljelykierto-työkalun ehdottamat kierrot täysimittaisina käyttöönsä, laskisi yksipuolisten viljalajikiertojen ala huomattavasti Etelä-Suomessa ja kat- kaisukasvikierrot yleistyisivät pohjoisemmassa. LumoVesi-työkalun avulla maatalousneuvojat ja viljelijät voivat visuaalisesti hahmot- taa eri toimenpiteiden vaikutuksia luonnon monimuotoisuuden edistämiseen ja ra- vinnepäästöjen vähentämiseen erityyppisillä pelloilla. Se auttaa kohdentamaan ym- päristötoimenpiteitä niille tilan pelloille, joilla saadaan parhaat monimuotoisuus- ja vesiensuojeluvaikutukset. KOTOMA-karttatyökalulla voidaan hahmottaa, mille peltolohkoille vesiensuojelutoimenpi- teitä kannattaa sijoittaa niiden vaikuttavuuden maksimoimiseksi. Viljelijöiden ympäristöneuvonta kaipaa uudistamista. Viljelijät kokevat, että tilakohtainen neuvonta ja ajankohtainen tutkimustieto eivät linkity riittävästi. Siksi uutta tietoa on vai- keaa soveltaa omalla maatilalla. Tiedotettaessa maatalouden ympäristövaikutuksista tulisi paremmin ottaa huomioon viljelijän näkökulma ja välttää viljelijän syyllistämistä. 16 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Sammandrag Forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser 2016–2020 sammanställde i fem år forskningsprojekt kring miljöfrågor inom jordbruket som jord- och skogsbruksmi- nisteriet och miljöministeriet finansierat. Till skillnad från tidigare forskningsprogram om- fattade programmet frågor kring miljöskydd inom jordbruket relativt brett och i synnerhet genom att starkt betona möjligheten att tillämpa forskningsrön i praktiskt beslutsfattande som grund för finansieringsbeslut. Därför var syftet i utlysningar av finansiering i program- met att relativt noggrant fastställa de fokusområden från vilka ansökningar om forsknings- finansiering önskades varje år. Forskningsprogrammet hade fyra allmänna mål: (1) främja uppnåendet av miljömål inom jordbruket, (2) skapa en grund för planeringen av miljöåtgärder för följande finansierings- period 2021–2026, (3) ta fram lösningar på problem som försvårar uppnåendet av mil- jömål, och (4) ta fram information till stöd för bedömningen av landsbygdsprogrammets effektivitet. Utgångspunkten för dessa är de fem miljömålen i landsbygdsprogrammet: (1) näringsbelastningen på vattendrag minskar och tillståndet i vattendragen förbättras, (2) jordmånens bördighet förbättras, (3) den biologiska mångfalden ökar, (4) växthusgas- utsläppen minskar och uppbromsningen av klimatförändringen effektiviseras och (5) an- passningen till klimatförändringen effektiviseras. Forskningsprogrammet indelades i fem tematiska områden som finansierades och dessa grundade sig på de strategiska målen i landsbygdsprogrammet och den gemensamma jordbrukspolitiken. (1) Politiska konsekvenser, (2) Miljöeffektivitet i åtgärder på gårds- nivå, (3) Från information till handling, (4) Jordmån, (5) Cirkulär ekonomi, (6) Förnybara energikällor och (7) Ekosystemtjänster. För varje tematiskt område utarbetades nog- grannare forskningsmål med fokus på de informationsbehov som sakkunniga vid jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet tillsammans identifierat och som med tanke på beslutsfattande var viktiga och aktuella. I valet av projekt som finansieras vik- tades omfattande, gränsöverskridande samarbete mellan olika vetenskapsområden och forskningsinstitut. En styrgrupp som huvudsakligen bestod av sakkunniga vid jord- och skogsbruksministe- riet och miljöministeriet ansvarade för planeringen och samordningen av forskningspro- grammet. Styrgruppen bistods av en samordnare på visstid som ansvarade för forsknin- gsprogrammets webbplats, för att ordna tillställningar och fungerade som styrgruppens 17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 sekreterare och kontaktperson till finansierade projekt. Samordningen av programmet genomfördes som ett separat projekt vid Finlands miljöcentral med gemensam finansie- ring från ministerierna. Styrgruppen deltog inte i beslutsfattandet avseende finansierin- gen av projekt, utan jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet ansvarade själv- ständigt för beslut om finansiering för forskningsprojekt från sina egna finansieringskällor. Merparten (76 %) av finansieringen i forskningsprogrammet tilldelades under fyra år 2016–2019 genom jord- och skogsbruksministeriets Gårdsbrukets utvecklingsfond via år- liga utlysningar. Det var möjligt att ansöka om finansiering för programmets olika teman, var och en i sin tur under olika år. Av programmets 25 projekt finansierade jord- och skogs- bruksministeriet 18 projekt, miljöministeriet 6 projekt och statsrådets kansli 1 projekt. Fem projekt som finansierades av miljöministeriet kunde inkluderas genom att ta med projekt som omfattade forskningsinriktade delar från programmet för återvinning av näringsäm- nen (Raki2) som ingick i forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser. Totalt uppgick finansieringen av forskningsprogrammet till 5 480 677 €, varav jord- och skogs- bruksministeriets finansiering uppgick till 77 procent, miljöministeriets till 19 procent och statsrådets kanslis till 4 procent. Omfattningen av den information som tagits fram för respektive forskningstema i förhållande till behovet av information varierade stort. Forsk- ningsprogrammets vikt på att resultaten från de projekt som finansieras ska vara tillämp- liga i beslutsfattandet kunde ses i den stora andelen statliga forskningsinstitut bland ge- nomförarna av projekt inom forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser. Av totalt 25 projekt samordnades 80 procent av Naturresursinstitutet (16 projekt) eller av Finlands miljöcentral (4 projekt). Endast ett projekt samordnades av ett universitet. Utö- ver den styrande parten deltog dessutom övriga projektpartner i nästan alla projekt inom forskningsprogrammet. Det kan anses som både styrka och svaghet för forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser att programmet är mycket omfattande, eftersom det inbegrep pro- jekt av mycket olika slag kring miljöfrågor inom jordbruket. Då man beaktar det relativt låga antalet projekt som finansierades i programmet och de sju forskningstemaområden som var rätt så långt från varandra vad gäller innehåll, var det nästan oundvikligt att en del av projekten blev isolerade utan en klar kontaktyta mot de övriga projekten. Inom två teman i forskningsprogrammet finansierades endast ett projekt. För sådana projekt gav forskningsprogrammet inget mervärde. Däremot var forskningsprogrammet sannolikt en positiv faktor som på ett eller annat sätt gav mervärde till projekten inom de övriga tema- tiska områdena. Det kan anses som svagheter i programmet att helhetsfinansieringen var rätt så anspråkslös till sin storlek och att det endast gjordes en utlysning av finansiering för varje forskningstema. Genomförandet av utlysningarna stegvis under flera år kan anses både som en svaghet och styrka. Med tanke på årliga seminarier kring forskningsprogram- met om jordbrukets miljökonsekvenser var det fördelaktigt att det i programmet under olika år fanns projekt i olika stadier av genomförande. 18 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 De viktigaste resultaten av de 25 finansierade forskningsprojekten sammanställdes kom- primerat i fem synteskapitel (kapitel 3–7) vars innehåll planerades i en workshop som var gemensam för alla projekt i forskningsprogrammet. Till följd av workshopen delades pro- jekten som finansierades in under följande fem syntesrubriker: (1) Konsekvenser av miljö- åtgärder inom jordbruket på miljöns tillstånd, (2) Jordmån och näringsbalanser, (3) Cirku- lär ekonomi: kol- och näringscykel samt energieffektivitet som en del av hållbart jordbruk, (4) Jordbrukets mångskiftande ekosystemtjänster och (5) Verktyg för bättre förvaltning av gårdar inom jordbruksmiljön. Centrala rekommendationer från forskningarna i forskningsprogrammet om jordbrukets miljökonsekvenser Konsekvenser av miljöåtgärder inom jordbruket. Miljövårdsvallar som främjar flera mil- jömål ska riktas i en allt större utsträckning till södra Finland och torvmarksåkrar. Bevaran- det av mångfalden i åkernaturen ska effektiviseras genom att stödja inrättandet av ängs- åkrar och områden med blommande växter samt bevarandet av långfristiga naturvårds- åkermarker. Åkrar som upprepade gånger översvämmas ska fastställas som skyddszoner eller tas helt ur jordbruksdrift. Krav på ett vintertida växttäcke är mest nödvändiga i Södra och Västra Finland. Regleringen av maximala mängder för fosfor- och kvävegödsel är nöd- vändig i hela Finland. Tekniken för behandling av stallgödsel ska utvecklas för att stallgöd- sel på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna transporteras från husdjursgårdar till gårdar med växtodling. I södra Finland bör torvmarksåkrarna i sin helhet användas för flerårig odling. För att minska växthusgasutsläppen skulle avvecklingen av odlingen av ettåriga växter på torvmarksåkrar i hela landet vara en motiverad riktlinje. Empiriskt forskningsmaterial ska samlas om effekten av de nya åtgärderna i miljöersätt- ningen. Dessutom ska det tas fram ett system för systematisk datainsamling som för användning i forskning skulle sammanställa uppgifter om bördigheten och halterna av organiskt material i åkrarna. Systemet för effektbedömning ska utvecklas så att det finns tillgång till exaktare uppgifter om genomförandet av olika åtgärder. Mark och näringsbalanser. Organiskt material är en betydande faktor för att skörd ska fås. Om marken har en god bördighet förebygger det att organiskt material försvinner ur marken. Det är även möjligt att öka mängden av organiskt material i marken genom att odla insåningsgrödor eller nedbruka organiskt material i jorden. Genom att öka kollag- ret i ytskiktet med fyra promille per år kan koldioxidhalternas ökning i atmosfären stävjas betydligt. Kalkningen av åkrar, dikenas skick och vattenhushållningen är av stor vikt för skördemäng- derna. God bördighet i åkrar minskar även näringsbelastningen. Problem med vatten- hushållningen på åkrar är särskilt kopplade till arrendeåkrar. För att förbättra dikenas skick 19 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 i skiften som ger dåliga skördar krävs omedelbara åtgärder, om avsikten är att fortsätta odlingen på skiftena. Kvävebalansen tar bättre hänsyn till skördenivån än gränserna för maximala gödselmäng- der. Om kvävebalansen är hög hjälper den nu framtagna kalkylatorn att styra åtgärderna i en miljövänlig inriktning. För att bedöma en ekonomiskt optimal kvävegödsling är det bra att även reda ut en hur hög skördenivå som kan uppnås utan gödsling. Erosionsbekämpning genom ett flerårigt växttäcke är en effektiv åtgärd på marker som lätt eroderas. Ett långfristigare växttäcke ökar dock urlakningen av fosfor som lösts upp. En beskrivning av skiktningen av fosfor och dess konsekvenser för näringsbelastningen ska inkluderas i modellerna som används till stöd för beslutsfattande. Odlingsväxter, vars tillväxt inte begränsas av ogräsväxter, växtsjukdomar eller skadedjur, utnyttjar effektivt de näringsämnen de får och ger en större och högklassigare skörd. Be- kämpningen av ogräsväxter befriar näringsämnen för att upptas av odlingsväxter. Miljö- konsekvensen av växthälsa är betydande för sädesslag och vallväxter till följd av den stora areal på vilken de odlas. Cirkulär ekonomi. Fullt utnyttjande av återvinningspotentialen i näringsämnen inom åkerbruk skulle vara ett betydande framsteg mot ett hållbart jordbruk. Enligt statistiken ger återvunnen gödsel motsvarande skördar som mineralgödsel. En förutsättning för an- vändning av återvunnen gödsel inom jordbruk är att jordbrukare har tillgång till högkva- litativa, fungerande och säkra produkter samt att jordbrukare vad gäller användningen av återvunnen gödsel har en tillräcklig kunskapsnivå, tillit och kompetens. Produkterna ska till sin konsistens vara kompatibla med utrustningen på gårdar eller alternativt ska det vara möjligt att på ett kostnadseffektivt sätt få tillgång till entreprenadsservice. Till sin storleksklass är den effekt som omfattande och långsiktigt vårdfiske har på minsk- ningen av fosforbelastning i sjöar jämförbar med omfattande åtgärder på åkrar. Investeringar i teknik inom jordbruket är även alltid investeringar i energieffektivitet. Ra- tionella investeringar i energieffektivitet och självförsörjning kräver alltid god kompetens i konkurrensutsättning och gynnas av kollektiv styrka. Ekosystemtjänster. I planeringen av jordbrukspolitik ska man vikta de ekosystemtjäns- ter som medborgare anser viktiga, men i produktionen av vilka det anses finnas utrymme för förbättring. Sådana ekosystemtjänster är bevarandet av insekter som pollinerar växter, landskapet, bevarandet av naturliga växt- och djurarter samt ekosystem i jordbruksmiljön samt jordbrukets kulturarv. 20 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Nästan 30 procent av jordbrukarna är redo att producera tjänster på en lägre ersättnings- nivå än vad medborgare i genomsnitt är villiga att betala. Produktionsstöd kunde alloke- ras i synnerhet till dessa jordbrukare. På så sätt skulle en del av jordbrukarna som produk- tionsinriktning välja produktionen av ekosystemtjänster, till exempel landskapstjänster eller biodiversitet. Beräkningen av humlor på fasta linjer har fungerat väl som medborgaruppföljning i syfte att följa upp hur bestånden av pollinerande insekter utvecklas. På grundval av det genom- förda treåriga pilotprojektet ska en permanent årlig pollineraruppföljning införas. Att placera kupor med honungsbin vid kanterna av odlingarna kan öka skördemängden betydligt för odlingsväxter som behöver insektpollinering. Behovet av bikupor som polli- neringstjänst för odlingsväxter ökar. En ersättning ska betalas för pollineringstjänsten till biodlaren. Fortsatt forskning om kolbindningen i åkrar behövs, eftersom terrängmätningarna i vallar medfört överraskningar och avslöjat betydande luckor i dagens kunskap. För att minska skador orsakade av gäss behövs tillräckligt stora åkrar för gäss med föda som gässen tycker om. Aktiv fördrivning av gäss från områden utanför gåsåkrarna är viktig för att den önskade effekten ska uppnås med gåsåkrarna. Mot bättre förvaltning av gårdar inom jordbruksmiljön. På nötboskapsgårdar ger de nu- varande begränsningarna av fosforgödsling som omfattas av miljöersättningen en ekono- miskt rimlig skörd, men leder på lång sikt till att fosforreserverna minskar även då det inte är nödvändigt. Då samma mängd fosfor används orsakar spridningen av flytgödsel mer fosforbelastning än fosforn från handelsgödsel som sprids på våren. Det är möjligt att förbättra utnyttjan- det av fosfor genom att använda tillräcklig kvävegödsling, komplettera flytgödseln med kväve i handelsgödsel, sprida flytgödsel i möjligast stor utsträckning på våren och försom- maren och på hösten prioritera placering av gödsel i marken. Det är möjligt att genom ytligare jordbearbetning gynna daggmaskpopulationer som har en positiv inverkan på jordmånens bördighet. Genom långfristiga grönträdor är det möjligt att öka bestånden av pollinerande insek- ter lokalt. Goda resultat uppnås redan under en stödperiod (5 år), men för att bestån- den ska bevaras är det viktigt att fortsätta trädesläggningen efter stödperioderna. Det är möjligt att skapa en lockande grönträda för pollinerare redan med ett litet (2–3) antal ängsväxtarter. 21 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Ökandet av pollinerarbestånd på riksomfattande nivå skulle kräva att arealen för långfris- tiga grönträdor som upprättats med växtarter som lockar pollinerare, till exempel naturvå- rdsåkrar, ökas. Mångsidigt växelbruk främjar den biologiska mångfalden och förbättrar markens bördig- het. Om jordbrukare i full skala skulle ta i bruk de kretslopp som verktyget Viljelykierto föreslår, skulle arealen med kretslopp med ensidiga sädesslag minska betydligt i Södra Fin- land och kretslopp med växelodling bli vanligare norrut. Med verktyget LumoVesi kan jordbruksrådgivare och jordbrukare visuellt gestalta hur olika åtgärder påverkar främjandet av den biologiska mångfalden och minskandet av nä- ringsutsläpp på åkrar av olika typer. Verktyget bidrar till att rikta miljöåtgärder till de åkrar på gården där de bästa konsekvenserna för mångfald och vattenskydd kan uppnås. Med kartverktyget KOTOMA är det möjligt att gestalta till vilka åkerskiften det är bra att rikta vattenskyddsåtgärder för att maximera deras effekt. Miljörådgivningen för jordbrukare bör ses över. Jordbrukare tycker att gårdsspecifik råd- givning och aktuella forskningsrön inte är tillräckligt sammanlänkande. Därför är det svårt att tillämpa ny information på den egna gården. Vid kommunikation om jordbrukets mil- jökonsekvenser bör mer hänsyn tas till jordbrukarens perspektiv och skuldbeläggande av jordbrukare undvikas. 22 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Summary The Research Programme on the Agri-environmental Impacts (MATO) 2016-2020 brought together research projects related to agri-environmental issues funded by the Ministry of Agriculture and Forestry and the Ministry of the Environment over a period of five years. The programme differed from previous research programmes by covering the environmental protection issues related to agriculture quite extensively, and in particular by placing a strong emphasis on the applicability of research results in practical decision- making as a basis for funding decisions. For this reason, the programme's funding application processes sought to fairly thoroughly define the priority areas for which research funding applications were requested each year. The research programme had four general objectives: (1) to promote the realisation of agri-environmental objectives, (2) to lay the foundation for the planning of environmental measures in the forthcoming funding period 2021-2026, (3) to produce solutions to problems that make it difficult to achieve environmental objectives, and (4) to produce information to support the evaluation of the effectiveness of the rural programme. These objectives were based on the five environmental objectives of the Rural Development Programme: (1) reduce nutrient load in waters and improve the state of water systems, (2) improve the growing conditions of soil, (3) increase biodiversity, (4) reduce greenhouse gas emissions and improve climate change mitigation, and (5) more effective adaptation to climate change. The research programme was divided into seven thematic areas funded based on the strategic objectives of the Rural Development Programme and the EU’s common agricultural policy: (1) Policy impacts, (2) Environmental efficiency of farm level actions, (3) From knowledge to action, (4) Soil, (5) The circular economy, (6) Renewable energy sources and (7) Ecosystem services. More detailed research objectives were drawn up for each theme area, focusing on the current and important information needs important for decision making identified by experts from the Ministry of Agriculture and Forestry and the Ministry of the Environment. When selecting projects to be funded, an emphasis was placed on extensive cross-border cooperation between different disciplines and research institutes. The steering group, which mainly comprised experts from the Ministry of Agriculture and Forestry and the Ministry of the Environment, was responsible for the planning and 23 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 coordination of the research programme. The steering group was assisted by a part- time coordinator, who was responsible for the research programme’s website and the organisation of events, served as the secretary of the steering group and the contact person of the steering group for funded projects. The coordination of the programme was implemented as a separate project of the Finnish Environment Institute (SYKE), which was jointly funded by the ministries. The steering group did not take part in each project’s funding decisions, but the Ministry of Agriculture and Forestry and the Ministry of the Environment were independently responsible for funding decisions of research projects funded by their funding sources. The majority (76%) of the funding for the research programme was distributed during the four years 2016-2019 via annual funding applications to the Ministry of Agriculture and Forestry's Development Fund for Agriculture and Forestry. Funding for the programme’s different themes were up for application during different years. Of the programme’s 25 projects, 18 received funding from the Ministry of Agriculture and Forestry, 6 from the Ministry of the Environment and 1 from the Prime Minister's Office. Five projects funded by the Ministry of the Environment were included in the MATO programme by including projects containing research elements from the nutrient recycling programme (Raki2). The funding for the research programme totalled EUR 5,480,677, of which the Ministry of Agriculture and Forestry funding 77%, the Ministry of the Environment funded 19% and the Prime Minister's Office funded 4%. In terms of different research themes, the coverage of the produced data in relation to information needs varied greatly. The focus of the research programme on the applicability of the results of projects to be funded in decision-making was reflected in the large role played by the state research institutes as implementers of MATO projects. Of the 25 projects, 80% were coordinated by Natural Resources Institute Finland (Luke; 16 projects) or the Finnish Environment Institute (SYKE; 4 projects). Only one project was coordinated by the university. Almost all MATO projects included a leader organisation as well as other project partners. The MATO programme’s considerable scope can be considered both a strength and a weakness as the programme included a wide range of projects in the field of agri- environment. In view of the relatively small number of projects funded by the programme and, the seven research thematic areas that were in part quite distant from one another, it was almost inevitable that some of the projects remained separate entities without a clear common interface with other projects. Only one project was funded under two MATO themes. For such projects, the research programme provided little added value. On the other hand, the research programme was probably a positive push for projects in other thematic areas and brought added value in one way or another. The fairly modest size of the programme’s total funding and the fact that there was only one funding application for each research theme can be considered the programme’s weaknesses. The staggering of funding applications for different themes over several years can be seen as both a 24 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 weakness and strength. It was useful with regard to the annual MATO seminars that there were projects at different stages of implementation during different years. The key results of the 25 funded research projects were compiled in concise form in five synthesis chapters (Chapters 3-7), the content of which was planned in a joint workshop for all the MATO projects. As a result of the workshop, the funded projects were divided under the following five synthesis headings: (1) Impact of agri-environmental measures on the state of the environment, (2) Soil and nutrient balances, (3) The Circular Economy: Carbon and nutrient cycle and energy efficiency as part of sustainable agriculture, (4) Diverse ecosystem services in agriculture and (5) Tools for better management of the state of the agricultural environment. Key recommendations of MATO programme studies Impacts of agri-environmental measures. Environmental fallows that promote many environmental goals should be aimed more to southern Finland and peat fields. The preservation of agro-biodiversity should be enhanced by supporting the establishment of meadow fields and wildflower strips and the preservation of long-term set-asides. Fields that are repeatedly left under flood waters should be established as buffer zones or completely removed from cultivation. Winter vegetation cover requirements are most necessary in Southern and Western Finland. The regulation of the maximum levels for phosphorus and nitrogen fertilisation is necessary throughout Finland. Manure management technologies should be developed to allow for the cost-effective transfer of manure from livestock farms to crop farms. In southern Finland, peat fields should be fully in perennial cultivation. The cessation of annual peatland crop cultivation across the country would be a justified policy for reducing greenhouse gas emissions. Empirical research data should be collected on the effectiveness of new environmental compensation measures. A systematic data collection system should also be established to gather data for use in research on the fertility and organic matter content of fields. The impact assessment system should be developed to provide more detailed information on the implementation of the various measures. Soil and nutrient balances. Organic matter is an important factor in crop formation. Good soil condition prevents the loss of organic matter from the soil. The amount of soil organic matter can also be increased by cultivating cover crops or by adding organic materials to the soil. Increasing the carbon stock in surface soil by 0.4 per cent per year would significantly reduce the rise in carbon dioxide concentrations in the atmosphere. Liming of fields, the condition of drainage and water management have a large impact on crop yields. Good growing condition of fields also reduces nutrient loading. Problems with 25 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 water management are particularly linked to rental fields. In order to improve the status of drainage in low-yield parcels, immediate measures are needed if the parcels are to be kept in cultivation. Field balance of nitrogen is a better environmental indicator than nitrogen fertilization level as the balance accounts for the achieved crop yield level. If the nitrogen balance is high, the calculator now developed will help to direct the measures in an environmentally friendly direction. In order to assess economically optimal nitrogen fertilisation, it would also be useful to determine the yield level achieved without fertilisation. The control of erosion with a continuous plant cover is an effective measure for soils sensitive to erosion. However, the longer-term plant cover increases the leaching of dissolved phosphorus. A description of phosphorus deposition on soil surface and its effects on nutrient loading should be included in the models supporting decision-making. Crops, the growth of which is not limited by weeds, plant diseases or pests, effectively exploit the nutrients given to them and produce larger and higher quality yields. The control of weeds releases nutrients for the use of crops. The environmental impact of plant health is significant for cereals and grass because of their large crop area. Circular economy. Making full use of the nutrient recycling potential in arable farming would be a significant step forward towards sustainable agriculture. Statistically, recycled fertilisers produce equivalent yields with mineral fertilisers. The prerequisites for the utilisation of recycled nutrients in agriculture are high-quality, functional and safe products available to farmers as well as a sufficient level of knowledge, trust and competence of farmers in the use of recycled fertilisers. The products must be compatible with the farm’s equipment, or alternatively, contracting services must be available in a cost-effective manner. The impacts of large-scale and long-term management fishing are comparable in lakes in magnitude with extensive agricultural measures in reducing phosphorus loading. Technological investments in agriculture are always also energy-efficiency investments. Reasonable investments in energy efficiency and self-sufficiency require good expertise in tendering and will benefit from collective action. Ecosystem services. When planning agricultural policy, emphasis should be placed on ecosystem services that are considered important by citizens, but which still have room for improvement from the viewpoint of production. These include the preservation of insects that pollinate plants, the landscape, the preservation of plant and animal species in their 26 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 natural state and preserving ecosystems in the agricultural environment and the cultural heritage of agriculture. Nearly 30% of farmers are prepared to provide services at a cost lower than what the average citizen is willing to pay. Production support could therefore be targeted specifically to these farmers. In this way, some farmers would choose ecosystem service production, such as landscape services or biodiversity, as their production direction. Counting of bumblebees from standard study transects is a well-functioning method for citizens to monitor the population trends of pollinator insects. On the basis of a three-year pilot, a permanent annual monitoring scheme of pollinators should be initiated. The placement of honeybee nests along the edges of cultivated land may result in a significant yield increase for crops that are insect pollinated. The need for beehives as a crop pollination service is increasing. A beekeeper should be paid compensation for the pollination service. Further research is needed on the carbon sequestration of fields, as the empirical surveys of grassland fields produced surprises and revealed significant gaps in current knowledge. Sufficiently large fields intended for use by geese which offer food favoured by geese will be needed to reduce damage caused by geese. The active expulsion of geese from areas outside geese fields is important to achieve the desired effect with geese fields. Towards the better management of the state of the agricultural environment. On cattle farms, the current phosphorus fertilisation limits for environmental payments provide economically sensible crops, but in the long term will lead to a decrease in phosphorus reserves even when this is unnecessary. When using the same amount of phosphorus, sludge application results in more phosphorus loading than the phosphorus given in the spring as a commercial fertiliser. The utilisation of phosphorus can be improved by using sufficient nitrogen fertilisation, by supplementing slurry fertilisation with commercial fertiliser nitrogen, by distributing as much sludge as possible in the spring and early summer, and by favouring the placement method when spreading sludge in the autumn. Reduced tillage can favour earthworm populations that have a positive impact on soil growth conditions. Long-term set-asides can be used to promote pollinator insect populations locally. Good results will be achieved during one support period (5 years), but it is important to continue 27 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 setting land aside beyond the support periods in order to maintain the populations. Even a small number of sown meadow plant species (2-3) can attract pollinators. Increasing the vitality of pollinator populations at the national level would require that more long-term set-asides, such as environmental fallows, would be established with plant species that attract pollinators. Diverse crop rotation promotes biodiversity and improves the growth conditions of soil. If farmers took full advantage of the rotation process proposed by the Viljelykierto (crop rotation) tool, the surface area used for monocropping in Southern Finland would be significantly reduced and cut-off crop rotations would become more common in the north. The LumoVesi tool allows agricultural advisers and farmers to visually perceive the impacts of different measures on promoting biodiversity and reducing nutrient leaching in different types of fields. It helps target environmental measures to those fields on a farm that have the best biodiversity and water conservation potential. The KOTOMA map tool can help in understanding which arable parcels water protection measures should be placed on to maximise their effectiveness. Environmental advisory services for farmers need to be reformed. Farmers feel that farm- specific advice and current research data are not sufficiently linked. For this reason, it is difficult to apply on one’s own farm. When communicating about the agri-environmental impacts, the perspective of farmers should be better taken into account and blame should not be placed on farmers. 28 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 1 Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelman tavoitteet ja toteutus 1.1 Johdanto Maatalouden ympäristövaikutusten tutkimusohjelma (MATO) 2016–2020 esiteltiin tutki- joille maa- ja metsätalousministeriön (MMM) Helsingissä järjestämässä esittely- ja verkos- toitumistilaisuudessa syyskuussa 2015. Ohjelman tavoitteena oli koota yhteen MMM:n ja ympäristöministeriön (YM) rahoittamia maatalouden ympäristöasioihin liittyviä tutkimus- hankkeita viiden vuoden ajan. Se erosi aiemmista tutkimusohjelmista kattamalla maata- louden ympäristönsuojeluun liittyvät kysymykset varsin laajasti ja erityisesti painottamalla voimakkaasti tutkimustulosten sovellettavuutta käytännön päätöksenteossa rahoitus- päätösten perusteena. Tämän takia tutkimusohjelman rahoitushauissa pyrittiin määritte- lemään melko tarkasti ne painopistealueet, joista tutkimusrahoitushakemuksia kunakin vuonna toivottiin. Tutkimusohjelman yleisinä tavoitteina olivat: y Edistää maatalouden ympäristötavoitteiden toteutumista. y Luoda pohjaa tulevan rahoituskauden 2021-2026 ympäristötoimenpiteiden suunnittelulle y Tuottaa ratkaisuja ongelmiin, jotka vaikeuttavat ympäristötavoitteiden toteutumista y Tuottaa tietoa maaseutuohjelman vaikuttavuuden arvioinnin tueksi Näiden tavoitteiden taustalla lähtökohtina olivat maaseutuohjelman ympäristötavoitteet: y Vesien ravinnekuormitus vähenee ja vesistöjen tila paranee y Maaperän kasvukunto paranee y Luonnon monimuotoisuus lisääntyy y Kasvihuonekaasupäästöt vähenevät ja ilmastonmuutoksen hillintä tehostuu y Ilmastonmuutokseen sopeutuminen tehostuu 29 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 1.2 Tutkimusohjelman teemat ja tavoitteet Syksyllä 2015 julkaistussa taustadokumentissa esiteltiin MATO-tutkimusohjelman jakautu- minen seitsemään rahoitettavaan teema-alueeseen: y Politiikkavaikutukset ja niiden yhteensovitus y Tilatason toimien ympäristötehokkuus sekä tilojen yhteistyömuodot ja niiden lisäarvo y Tiedosta toimintaan y Maaperä – tuottavuuden ja ympäristövaikutusten ytimessä y Kiertotalous – ruokajärjestelmä osana kiertotaloutta y Uusiutuvat energialähteet - maaseudun ja maatilojen energiaomavaraisuuden rakennuspalikat, energiasäästön käyttämättömät mahdollisuudet y Ekosysteemipalvelut – maataloustuotannon tärkeä ulottuvuus Tutkimusteemat pohjautuivat maaseutuohjelman ja yhteisen maatalouspolitiikan strate- gisiin tavoitteisiin. MATO-ohjelmaan haettiin erityisesti maaseutuohjelman arviointia ja politiikkatavoitteiden toteutumista edistäviä hankkeita. Lisäksi mukaan pyrittiin saamaan myös uutta tietoa seuraavan maaseutuohjelmakauden valmistelun tueksi tuottavia hank- keita. Rahoitettavien hankkeiden valinnassa painotettiin laaja-alaista, rajat ylittävää yhteis- työtä eri tieteenalojen ja tutkimuslaitosten välillä. Maatalouden ympäristöongelmat ovat luonteeltaan moniulotteisia, joten niiden ratkomiseen tarvitaan osaamista eri luonnontie- teiden ja taloustieteen ohella myös käyttäytymis- ja viestintätieteistä. MATO-ohjelman seitsemän tutkimusteeman tarkemmat tavoitteet pohjautuivat maa- ja metsätalousministeriön ja ympäristöministeriön asiantuntijoiden yhdessä tunnistamiin päätöksenteon kannalta ajankohtaisiin ja tärkeisiin tietotarpeisiin. Tutkimusohjelman taustadokumentissa sekä teemakohtaisissa rahoitushauissa tietotarpeet muotoiltiin seit- semän tutkimusteeman alla tutkimuskysymyksiksi, joihin ohjelman hankkeiden toivottiin vastaavan. Alla on listattu teemoittain tutkimuskysymykset, joihin MATO-ohjelmassa haet- tiin vastauksia. Politiikkavaikutukset ja niiden yhteensovitus y Miten EU:n yhteinen maatalouspolitiikka, kansallinen maaseutuohjelma ja muut politiikkatoimet vaikuttavat kansallisten ja kansainvälisten ympäristö tavoitteiden saavuttamiseen? y Minkälaisia muutoksia tarvitaan paremman ympäristövaikuttavuuden saavuttamiseen osana elinkeinollisia tavoitteita? https://mmm.fi/documents/1410837/3476612/MATO+tutkimusohjelman+kuvaus+%2823.6.2015%29/32480199-d697-4979-89c0-392b0a4014ef/MATO+tutkimusohjelman+kuvaus+%2823.6.2015%29.pdf 30 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 y Missä määrin ilmastotavoitteita saavutetaan maankäytön muutoksien ohjaamisella? y Ovatko eri ympäristötavoitteet keskenään ristiriitaisia ja miten tuki- ja ympäristölainsäädäntö vaikuttavat niihin? y Mitä muutostarpeita ilmastonmuutoksen hillintä ja ilmastonmuutokseen sopeutuminen aiheuttavat politiikkavälineille pitkällä aikavälillä? y Miten laajentavat kotieläintilat voivat vastata ilmastotavoitteisiin kasvinviljelyssä ja eläintuotannossa? Tilatason toimien ympäristötehokkuus sekä tilojen yhteistyömuodot ja niiden lisäarvo y Mikä on tilatason eri toimenpiteiden ja tuotantomuotojen tai -suuntien kustannustehokkuus suhteessa saavutettuihin ympäristövaikutuksiin sekä tilan kokonaistalouteen? y Mikä on monimuotoisuustoimenpiteiden ympäristö- ja kustannustehokkuus? y Miten Suomen suppea kasvinsuojeluainevalikoima vaikuttaa maatalous ympäristön tilaan ja uusien kasvilajien ja -lajikkeiden käyttöönottoon? y Millaiset vaihtoehtoiset kasvinsuojelutavat ovat taloudellisesti kannattavia? Tiedosta toimintaan y Mitkä ovat tärkeimmät tiedonvälityskanavat (kuten lehdistö, sosiaalinen media, virtuaalinen tieto, mielipidejohtajat ja neuvojat) viljelijälle ja miten ne vaikuttavat? y Miten hallinnon välittämä tieto jalkautuu kentälle, kuka tiedon välittää ja miten käyttökelpoista se on? Missä määrin hallinnon välittämä tieto muuttuu ja missä se muuttuu matkalla viljelijälle? y Mikä ohjaa viljelijän päätöksentekoa taloudellisten kannusteiden lisäksi? y Miten uusin tutkimustieto saadaan parhaiten viljelijöiden ja muiden toimijoiden käyttöön ja käytäntöön? Maaperä - tuottavuuden ja ympäristövaikutusten ytimessä y Mikä on eri maanhoidon toimenpiteiden ympäristöllinen ja taloudellinen tehokkuus ilmaston muuttuessa? y Mitä mahdollisuuksia maaperän hoidolla on parantaa satoa ja tuottavuutta? y Millä edellytyksillä viljelijä voi hoitaa maaperää (esim. vuokrapellot, perusparannustoimet)? 31 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 y Pellon eri käyttömuodot yhteiskunnan näkökulmasta: millainen on riittävä viljelykierto koko maan tasolla ja alueellisesti tuottamattomien nurmien (suoja vyöhykenurmet, kesannot, luonnonhoitopeltonurmet) ja satokasvien osalta? y Mikä on peltomaan orgaanisen aineksen merkitys peltoviljelylle ja vesien suojelulle? y Mitä vaihtoehtoisia mekanismeja ja toimenpiteitä on olemassa hyvän ja tuottavan maaperän tilan saavuttamiseksi ja säilyttämiseksi? y Mitä mahdollisuuksia on niiden soveltamiseen maatalouspolitiikassa? Kiertotalous – ruokajärjestelmä osana kiertotaloutta y Mitkä ovat maa- ja elintarviketaloudenravinnevirrat ja -vuodot ja niiden taloudellinen merkitys? Mitä uusia keinoja tarvitaan ravinnekierrätyksen tehostamiseksi, kun biohajoavan ja muun orgaanisen jätteen sijoittaminen tavanomaisen jätteen kaatopaikalle kielletään vuoteen 2016 mennessä? y Mitä sektorirajoja ja/tai tuotantorajoja ylittävää yhteistyötä tarvitaan, jotta syntyisi uusia liiketoimintamahdollisuuksia? y Mitkä ovat mahdollisuudet orgaanisten sivuvirtojen tehokkaaseen kestävään yhteisprosessointiin muiden massojen kanssa? Mikä on kierrätysravinteiden käytettävyys ja turvallisuus? y Mitä uusia teknologisia ratkaisuja on olemassa kiertotalouden edistämiseksi? y Miten elintarviketalouden yhteistyötä voidaan edistää kiertotalouden keinoin? Uusiutuvat energialähteet – maaseudun ja maatilojen energiaomavaraisuuden rakennuspalikat sekä energiasäästön käyttämättömät mahdollisuudet y Millaisia ovat maatilojen energiatehokkaat tuotantoketjut? y Mitä mahdollisuuksia on kustannustehokkaaseen, hajautettuun energia tuotantoon ja sen parantamiseen? y Mitä mahdollisuuksia on maatilarakentamisen resurssitehokkuuden parantamiseksi (huomioiden nykyiset rakentamis-, turva- ja rakennus materiaalien laatuvaatimukset sekä rakentamisen energiatehokkuus tavoitteet rakentamiselle)? y Mitä mahdollisuuksia on maaseudun ja maatalouden bioenergiaraaka- aineiden (ml. tuotannon sivuvirrat, jätteet, lanta, nurmimassa) kustannustehokkaaseen ja kestävään käyttöön? 32 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Ekosysteemipalvelut – maataloustuotannon tärkeä ulottuvuus y Mikä on eri politiikkavälineiden vaikutus maatalousluonnon monimuotoisuuden kehitykseen? y Miten ekosysteemipalveluiden taloudellisia vaikutuksia voidaan mitata? y Mikä on viljelyn monipuolisuuden merkitys maataloustuotannolle ja luonnon monimuotoisuudelle? Mikä on maatalousluonnon monimuotoisuuden (mm. reunavyöhykkeet, viljelemättömät peltokaistat) taloudellinen arvo maataloudelle? y Miten voidaan maksimoida maatalousluonnon monimuotoisuuden hyödyt ja minimoida haitat? y Mikä on maatalousmaiseman taloudellinen arvo maaseudulle? y Miten ekosysteemipalvelujen tuottaminen voitaisiin toteuttaa tulevalla rahoituskaudella? y Minkälaisia olisivat ekosysteemipalveluiden tilatason indikaattorit? 1.3 Ohjelman koordinaatio, rahoitus ja toimintatapa Tutkimusohjelman suunnittelusta ja koordinaatiosta vastasi MATO-ohjelman ohjaus- ryhmä, joka koostui pääosin MMM:n ja YM:n asiantuntijoista. Ohjausryhmän apuna toimi osa-aikainen koordinaattori, joka vastasi tutkimusohjelman verkkosivuista, tilaisuuksien järjestämisestä ja toimi ohjausryhmän sihteerinä sekä ohjausryhmän yhdyshenkilönä rahoitettuihin hankkeisiin. Ohjausryhmän puheenjohtajana toimi Eero Pehkonen (MMM) ja varapuheenjohtajana Marja-Liisa Tapio-Biström (MMM). Muut ohjausryhmän työhön vuosina 2016–2021 osallis- tuneet jäsenet olivat Elina Nikkola ja Sini Wallenius (MMM), Tarja Haaranen, Tapio Heikkilä, Johanna Helkimo, Laura Höijer, Arja Nykänen ja Sonja Pyykkönen (YM), Sanna Marttinen (luonnonvara- ja ympäristötutkimuksen yhteenliittymä LYNET; myöhemmin TULANET) sekä ryhmän sihteeri Mikko Kuussaari (SYKE). Ohjelman koordinaatio toteutettiin erillisenä ministeriöiden yhteisesti rahoittamana Suomen ympäristökeskuksen hankkeena, johon Kuussaaren lisäksi osallistui Janne Heliölä (ohjelman verkkosivujen päivitys). Ohjausryhmä ei osallistunut hankkeiden rahoituspäätösten tekoon, vaan MMM ja YM vastasivat itsenäi- sesti omien rahoituslähteidensä tutkimushankkeiden rahoituspäätöksistä. Suurin osa (76 %) tutkimusohjelman rahoituksesta jaettiin neljän vuoden aikana 2016– 2019 MMM:n Maatilatalouden kehittämisrahaston (Makera) vuosittaisten rahoitusha- kujen kautta (Taulukko 1.1). Tutkimusohjelman eri teemat olivat haettavina eri vuosina kukin vuorollaan. Makeran kautta rahoitettiin yhteensä 17 MATO-hanketta (rahoitus yhteensä 4 175 400 €). Rahoitettujen hankkeiden kesto vaihteli 2-4 vuoden välillä, mutta 33 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 useimmiten hankkeet olivat kolmevuotisia. Kullakin hankkeella oli oma 1–2 kertaa vuo- dessa kokoontuva ohjausryhmänsä ja sitä kautta tiivis keskusteluyhteys hankkeen rahoit- tajien ja tiedon käyttäjien kanssa. Ohjausryhmien puheenjohtajina toimivat MMM:n asian- tuntijat ja niiden jäseninä oli tyypillisesti joukko kyseisen hankkeen teeman asiantuntijoita ja tiedon käyttäjiä MMM:stä, YM:stä, tutkimuslaitoksista, yliopistoista, maatalouden tuot- taja- ja neuvontaorganisaatioista sekä ympäristöjärjestöistä. Taulukko 1.1.  Yhteenveto MATO-tutkimusohjelman seitsemän tutkimusteeman alla rahoitettujen hankkeiden määrästä ja niiden rahoituksesta. Tutkimusteema Teeman ajoitus Makeran haussa Rahoitettuja hankkeita (kpl) Rahoitus yhteensä (€)MMM (Makera ja T & K) YM ja VN TEAS Yht. Politiikkavaikutukset ja niiden yhteensovitus 2018 4 0 4 777 500 Tilatason toimien ympäristötehokkuus 2017 5 1 6 1 289 000 Tiedosta toimintaan 2018 1 0 1 71 000 Maaperä 2016 2 0 2 610 000 Kiertotalous 2016 1 5 6 1 492 000 Uusiutuvat energialähteet 2018 1 0 1 305 000 Ekosysteemipalvelut 2019 4 1 5 936 177 Yhteensä 18 7 25 5 480 677 Ympäristöministeriö ei järjestänyt erillisiä MATO-rahoitushakuja, mutta Kiertotalous- teeman alle saatiin joukko YM:n rahoittamia hankkeita sisällyttämällä MATO-ohjelmaan ravinteiden kierrätysohjelman (Raki2) tutkimuksellisia osasia sisältäneitä hankkeita. Viiden Raki2-hankkeen lisäksi MATO-ohjelmaan sisällytettiin lisäksi yksi YM:n T & K rahoituksella rahoittama perinnebiotooppihanke ja yksi Valtioneuvoston kanslian rahoittama VN TEAS -hanke (Taulukko 1.1). Yhteensä YM:n rahoittaman kuuden MATO-hankkeen rahoitus oli 1 055 277 € ja se muodosti 19 % MATO-ohjelman kokonaisrahoituksesta. Tutkimusohjelman kokonaisuutta ja hankkeiden roolia ohjelman tavoitteiden saavutta- misessa pyrittiin vahvistamaan kahdella tavalla, perustamalla ohjelman tavoitteita, sisäl- töä ja ajankohtaisia tapahtumia esittelevät verkkosivut sekä järjestämällä kaikille avoin, https://ym.fi/ravinteidenkierratys 34 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 vuosittainen seminaaripäivä rahoitettujen hankkeiden sisällön ja tulosten esittelemiseksi sekä rahoittajien ja tutkijoiden vuoropuhelun vahvistamiseksi. Näiden lisäksi ohjelman aikana toteutettiin yksi rahoitetuille hankkeille suunnattu kysely sekä kaksi työpajaa oh- jelman tavoitteiden toteutumisen selvittämiseksi sekä nyt käsillä olevan synteesiraportin toteutuksen suunnittelemiseksi. 1.4 Rahoitetut hankkeet MATO-tutkimusohjelmassa rahoitetut 25 hanketta otsikoineen ja lyhenteineen sekä hank- keiden sijoittuminen ohjelman seitsemän tutkimusteeman alle on listattu Taulukossa 1.2. Tätä raporttia kirjoitettaessa näistä 22 hanketta oli jo päättynyt ja kolme hanketta oli vielä käynnissä. Taulukko 1.2.  MATO-tutkimusohjelman seitsemän teeman alla rahoitetut 25 hanketta. Tutkimusteeman ja hankkeen otsikko Hankkeen vetäjä Rahoitus (€) Rahoittaja Toteutus- vuodet Politiikkavaikutukset ja niiden yhteensovitus Ravinnetaseilla typpitalous kuntoon (Typpitaselaskuri) Eila Turtola (Luke) 256 000 Makera 2018–2019 Fosforin kerrostumisen nopeus matalaan muokattujen peltojen pintamaahan ja sen vaikutukset fosforihuuhtoumaan (P-kerros) Risto Uusitalo (Luke) 98 500 Makera 2018–2019 Luonnon monimuotoisuus- ja vesiensuojelutavoitteiden yhteensovittaminen tuki- ja ympäristöpolitiikassa (LumoVesi) Terho Hyvönen (Luke) 246 000 Makera 2018–2020 Nautojen ruokinnan ja erityksen lähtötietojen ja arviointimenetelmien vaikutukset kansalliseen erityslaskentaan ja edelleen päästöarvoihin (Narutesti) Marketta Rinne (Luke) 177 000 Makera 2018–2019 35 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Tutkimusteeman ja hankkeen otsikko Hankkeen vetäjä Rahoitus (€) Rahoittaja Toteutus- vuodet Tilatason toimien ympäristötehokkuus Maatalouden vesiensuojelu- toimenpiteiden kohdentaminen vesiensuojelun kannalta riskiherkimmille peltolohkoille Saaristomeren ja Selkämeren valuma-alueilla (KOTOMA) Mikko Jaakkola (Varsinais- Suomen ELY) 139 000 Raki2 2016–2017 Viljelykiertojen monipuolistamiseen kannustava vuorovaikutteinen suunnittelutyökalu (VILKAS) Pirjo Peltonen- Sainio (Luke) 165 000 Makera 2017–2019 Terve satokasvi – parempi ravinteiden hyödyntäminen (Terve Kasvi) Marja Jalli (Luke) 270 000 Makera 2017–2019 Tilatason toimien ympäristö- ja kustannustehokkuus nautakarjatiloilla (TehoToimi) Perttu Virkajärvi (Luke) 245 000 Makera 2017–2020 Maatalouden ympäristö toimenpiteiden ympäristö- ja kustannustehokkuus (MYTTEHO) Terho Hyvönen (Luke) 350 000 Makera 2017–2020 Perusparannukset ja ravinnetase suomalaisessa peltoviljelyssä (PERA) Helena Äijö (Salaoja- yhdistys) 120 000 Makera 2017–2019 Tiedosta toimintaan Yhdessä kokeillen – Maatalouden ympäristövaikutuksista viestiminen Karoliina Kinunen Mohr (Kaskas Media Oy) 71 100 MMM 2018–2019 Maaperä Maanparannusaineiden hiilitase- vaikutuksen mallinnus (MAHTAVA) Kristiina Regina (Luke) 160 000 Makera 2016–2018 Orgaaninen aines maaperän tuottokyvyn kulmakivenä (ORANKI) Tapio Salo (Luke) 450 000 Makera 2016–2018 Kiertotalous Ravinteiden kierrätys alkutuotannossa ja sen vaikutukset vesien tilaan (KiertoVesi) Markku Puustinen ja Sirkka Tattari (SYKE) 350 000 Makera 2016–2019 36 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Tutkimusteeman ja hankkeen otsikko Hankkeen vetäjä Rahoitus (€) Rahoittaja Toteutus- vuodet Toimivat työkalut vesistövaikutusten ja ravinteiden kierrätyksen kustannus- tehokkaaseen hallintaan (TOIMI) Olli Malve (SYKE) 250 000 VN TEAS 2016–2017 Nestemäisten kierrätysravinteiden käyttö maataloudessa (NESTERAVINNE) Petri Kapuinen (Luke) 300 000 Raki2 2017–2019 Pyrolyysituotteet lietelannan ravinnearvon turvaajina (PYSTI) Riikka Keskinen (Luke) 210 000 Raki2 2018–2020 Hyvän sadon kierrätyslannoitus 2 (HYKERRYS 2) Priit Tammeorg (HY) 92 000 Raki2 2019–2020 Kuitulietettä peltoon ravinteiden välittäjäksi syksystä seuraavalle kasvukaudelle (PELTOKUITU) Petri Kapuinen (Luke) 290 000 Raki2 2018–2020 Uusiutuvat energialähteet Energiantuotannon ja -käytön tulevaisuus maatiloilla (eTU) Jyrki Kataja (Jyväskylän AMK) 305 000 Makera 2018–2020 Ekosysteemipalvelut Maatalousympäristöjen ekosysteemipalvelut maatalouspolitiikassa (MAAESP) Eija Pouta (Luke) 230 000 Makera 2015–2018 Perinnebiotooppien ekosysteemipalvelut ja keinoja päivitysinventointien kustannustehokkaaseen toteutukseen (PEBI) Mikko Kuussaari (SYKE) 24 277 YM 2016 Nurmi hiilinieluna (JUURIHIILI) Perttu Virkajärvi (Luke) 251 200 Makera 2019–2021 Suomen pölyttäjähyönteiskantojen tila, seuranta ja hyönteispölytyksen taloudellinen merkitys maataloudelle (PÖLYHYÖTY) Juha Pöyry (SYKE) 170 000 Makera 2019–2021 Valkoposkihanhien aiheuttamien maatalousvahinkojen ennalta- ehkäisy (VAME) Jukka Forsman (Luke) 260 700 Makera 2019–2021 37 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Maa- ja metsätalousministeriön julkaisuja 2021:17 Ohjelman ensimmäisessä rahoitushaussa vuonna 2016 haettiin hankkeita teemoista Maaperä ja Kiertotalous. Maaperä-teeman alla rahoitettiin kaksi hanketta, MAHTAVA ja ORANKI (Taulukko 1.2). Näistä MAHTAVA-hanke tuotti maatalouden ilmastovaikutusten arvioinnissa tarvittavaa tietoa keskittymällä peltomaan käytön kasvihuonekaasupäästöjen arviointiin erityisesti pelloilla käytettävien maanparannusaineiden osalta. ORANKI-hanke puolestaan kattoi varsin hyvin muita ohjelman maaperään liittyneitä tutkimustarpeita tutkimalla monipuolisesti maaperän orgaanisen aineksen merkitystä sadon tuotossa ja ve- siensuojelussa. Syksyllä 2017 käynnissä olleille MATO-hankkeille tehdyssä kyselyssä ja sitä seuranneessa työpajassa kävi selväksi, että maaperäasiat ja peltomaan kasvukunto olivat vahvasti mukana useissa muissakin MATO-hankkeissa (esim. PERA, TerveKasvi, Typpitase- laskuri, HYKERRYS2 ja JUURI