Tillväxtens sammansättning hos blåräv
Huhti, Petra; Koskinen, Nita; Valaja, Jarmo; Rekilä, Teppo; Pölönen, Ilpo; Dahlman, Tuula (2005)
Tätä artikkelia/julkaisua ei ole tallennettu Jukuriin. Julkaisun tiedoissa voi kuitenkin olla linkki toisaalle tallennettuun artikkeliin/julkaisuun.
Huhti, Petra
Koskinen, Nita
Valaja, Jarmo
Rekilä, Teppo
Pölönen, Ilpo
Dahlman, Tuula
Sivut
[3 p.]
2005
Tiivistelmä
För tillväxtens modellering användes olika statistiska modeller, av vilka det lämpligaste arbetsredskapet för det här materialet bland olineära modeller visade sig vara Gompertz-funktion, med vilken man framgångsrikt skildrat bl.a. sammansättningen av svinets tillväxt. I den här undersökningens intervall blev komponenternas tillväxt hos en stor del av komponenterna jämnt långsammare i den intervall som observerades (djurens ålder under försöket 70 - 170 dygn). Som vändpunkt, d v s ålder där dagtillväxten börjar bli långsammare, fick man följande åldrar när man betraktade totalmängden komponenter. Tillväxten av fett var accelererande fram till drygt hundra dagars ålder, och i kroppen fortsätter fett att växa accelererande ännu därefter. Proteinets tillväxt börjar bli långsammare redan vid inledningsskedet av försöket, då andelen protein av extra tillväxt börjar sjunka. Sammansättningen av tillväxter förändras i observationsintervallen (figur); proteinets andel av ett tillväxtkilogram är vid inledningsskedet av försöket ca 130 - 140 g, men dess andel sjunker i slutskedet av försöket, d v s i november till 100 - 110 g. Fettets andel av ett tillväxtkilogram är vid inledningsskedet av försöket, d v s vid 70 dagars ålder, ca 400 g och blir högst (närapå 600 g) i september - oktober och sjunker till ca 500 g i november. Andelen kolhydrater av ett tillväxtkilogram tycks i detta material vara mycket stor vid slutskedet av försöket. I regel är andelen kolhydrater i ett djur låg, så att detta innebär en felmöjlighet. I kemiska analyser har kolhydraterna beräknats med hjälp av en differensmetod, där ett fel i andra definitioner syns i kolhydraterna. Detta kan vara en orsak till de höga värdena. Kvävehaltiga ämnen innehåller i medeltal 16 % kväve, då råproteinprocenten fås genom att multiplicera kväveprocenten med talet 6,25. En annan möjlighet är att kvävehalten i t.ex. skinnet avviker från andra delar, då proteinets andel är större. Hos får har man i en undersökning fått 7,46 till skinnets koefficient. Den tredje orsaken kunde vara skinnets metabolism som kräver kolhydrater. Detta stöder det faktum att kolhydrathalterna är höga hos alla djur vid slutskedet av försöket. Detta kräver ännu på ytterligare undersökningar. I naturförhållanden är tillgången på näring ibland dålig, varför räven har en utomordentlig förmåga att lagra fett. Då kan den mobilisera energi från fettlagren vid sådana tillfällen när det inte finns någon näring att få. Fettets tillväxt kräver nästan dubbelt så mycket energi som proteintillväxt, så att vid slutskedet av tillväxtperioden utgörs energibehovet huvudsakligen av energi som behövs för fettillväxten. Proteinets tillväxt per dag börjar sjunka redan vid inledningsskedet av försöket, varför man kunde konkludera att också proteinbehovet från foder sjunker. Med för mycket protein belastas både djurets organism och miljön.
Collections
- Julkaisut [85599]